Ge mig ett råd, snälla?

Hur ska jag göra?

Det är så mörkt och trist ute, ja, hur ska jag göra?

Jag överväger ny vårdcentral, för att det är närmare.

Jag är lite sorgsen och osäker, förlåt mej, men jag har diskat i varje fall.

Värmde två deciliter mjölk till kokning med ett drygt kryddmått salt,

vispade i 1,7 matskedar mannagryn och lät det sakta, sakta koka i 3 minuter.

Flyttade till djup tallrik med en slickepott

Strödde på rikligt med kanel och ett rejält lager strösocker överst.

Serverade med kall mjölk på den heta mannagrynsgröten.

Mycket gott, en verklig delikatess, och säkert mycket nyttigt som man säger.

I år blev det inte den minsta jylpyntning, så trist och sorgligt.

Inte heller någon snö, och därmed inga fyrverkerismällare, så trist och enahanda.

De två förra jularna hade vi så mycket snö, det var så vackert, så stor lycka och glädje.

Men jag har en liten video från en film där jag skjuter i väg en liten raket, som far iväg med ett tjut och knallar ekande över gården.

Mycket fyrverkeri var det ute på gatan, det är faktiskt underbart festligt och trevligt, man blir pirrande glad, jag har mitt lilla lager kvar, man kan ju alltid hoppas på nästa år.

Redan förra året såg jag de tyst glidande, gula värmeljusen som svävar i sina pappersballonger, högt, högt.

I år var det många, det är en vacker syn, ger en glad koppling till värme och liv. Säkert olämpliga ur brandrisksynpunkkt.

Julgranen i trappuppgången som stått i så många år lyser med sin frånvaro liksom fastighetsskötaren. Det är också trist, någon brandmästare har upptäckt att saker som kan brinna kan orsaka bränder. Ja, släck ner för fan.

Men Gävlebocken kunde dom inte skydda i år heller, det är väl hela stadens största PR-grej.

Jag fick ett roligt julkort föreställande en julbock som något tveksam står och tittar ner på de glada tomtenissarna, som eldar på gröten under magen på honom.

Vad ska jag göra nu då? Jag vet inte.

Ge mig ett råd, hjälp mig.

Äter ju penicillin och andra mediciner, har registrerat verken SOMMARREGN, JUICY FRUIT, STRING QUARTET N:O 1 IN F MAJOR "FOXENS RUN", VISAN OM FÅRÖ, BONDEVISAN  som jag en gång tillägnade Kajsa, står det i noterna.

SOMMARREGN är klart lyckad, glad och söt och minner om glada stunder och dofter från sommaren.

Migrän varenda dag. År ut och år in. Sedan  jag var åtta år. I dagboken brukar jag rita ett kraftigt M med en taggig cirkel kring.

Äsch 

Efter att av och till ha utsatts för ett tungt krångel från Bregottfabriken och Stockholms livsmedelsaffärer, lärde jag mig göra smöret själv, för att få en garanterat färsk och läcker produkt.

Jag använder en 600g ask extrasaltat Bregott i veckan, och har sedan länge konstaterat, att om tillverkningsdatum ligger längre bort i tiden än två veckor, börjar det smaka illa, det oxiderar tydligen  på något vis.

Anledningen till att jag använder Bregott, är naturligtvis samma som när det lancerades, man kan bre det direkt, när det kommer ut kylen.
Äkta smör blir alldeles för hårt, det är föga lämpligt att ha i kylskåpet, om man vill ha det färdigt för användning, när man tar ut det.

Det smör vi gör själva har förvisso inte Bregottets kylskåpskalla lättbredbarhet, men smakar så fantastiskt gott, att det lönar sig att göra då och då.

I den här omgången använde jag en deciliter färsk vispgrädde.

  
Börja med att vispa grädden till hårt skum. Inget salt från början.

  
Fortsätt vispa tills det börjar komma skummjölk i bunken.

  
Fös ihop smöret till en klick med en slickepott, häll bort vätskan.

   Knåda och arbeta smörklicken så att mera vätska kläms fram. Häll bort vartefter.

  Tillsätt ett knappt kryddmått (mindre än en milliliter) salt.

  
Lägg smöret i rent tyg och vrid åt, för att dra ut mer vätska.

Klart! Läckert! En deciliter grädde räcker till flera smörgåsar med rikligt med smör.   

Till eventuella användare av Farmville: Jag har från mycket välunderrättad källa fått erfara att när man uppnår maxnivån 100 HÄNDER INGENTING!

Hela tiden hade vi lovat att en dag tillverka riktigt goda räckmackor, och idag blev det av. Sedan reser Ellinor bort på fyra månader via Edinburgh, Tokio, Perth, Malaysia mm.

Vi gjorde äkta majonnäs på äggula, matolja, vittvinsvinäger, cajennpeppar och lite salt.

Köpte färsk dill, sallad, tomat, citron, svenska färska räkor, bröd, gurka och satte igång tillverkningen.

Det blev helt lyckat vill jag lova!

I dag har jag gjort kinabiff med hyfsat resultat. 

Min yngste son har länge älskat denna anrättning. När vi någon sällsynt gång får den på en kinarestaurang, brukar det vara så, att om vi beställer en dyr buffé som består av tio rätter eller så, så tar han i stort sett endast en, nämligen biffen. Med böngroddar eller med bambuskott eller vilken variant det nu är.

I åratal har vi kämpat för att få fram det genuina alternativet, men alltid har det blivit en blek skugga av den dröm som ser så lätt ut när man ser den på näringsstället. 

Jag har studerat ämnet en tid, och har nu börjat skönja en struktur som känns godtagbar och överblickbar. Kanske till och med godkänd. Det får vi se… 

Principen är att man tillverkar tre objekt var för sig, tre objekt som slutligen blandas ihop och serveras med antingen kokt ris eller makaroner (nudlar kallar dom det för…).

De tre objekten är KÖTT, GRÖNSAKER och SÅS. 

Kryddningen är rätt enahanda med små variationer, men det är just kryddämnena som är den stora grejen.

Vill du vara äkta, (och det vill du väl!), så ska du skaffa sesamolja, jordnötsolja, sojasås, ostronsås och risvinäger.

Standardkryddor till detta är vitlök, koriander och färsk ingefära som man river duktigt i ett lagom grovt rivjärn.

Allting balanseras sedan med salt och vitpeppar, det är viktigt och kanske annars glöms bort i mängden av nyupptäckta kryddelement.   

Jordnötsoljan (peanut oil eller groundnut oil) har den stora fördelen att den går att upphetta tillräckligt mycket för att köttet verkligen ska bli stekt och inte bara lite mesigt kokt.

Stekpanna går förstås utmärkt, men det är ingen tvekan om att en wok med sina höga sluttande kanter är mycket lämpad för ändamålet.

En sak man måste tänka på är att jordnötsoljan har en tendens att stänka små heta droppar som kan vara nog så irriterande, om man inte har lämpade wokverktyg med långa skaft. 

Förutom kött eller kycklingbitar ska man nu ha en mängd grönsaker av olika slag. Det mesta finns numera att köpa i välsorterade livsmedelsaffärer, ack vilken ljuvlig förkrigstid vi trots allt lever i!

Köp en röd paprika (red pepper), köp vitlök, chilifrukt, färsk ingefära, färsk koriander, salladslök (spring onion), böngroddar (färska eller burk i vatten) och/eller bambuskott (burk i vatten). De senare smakar då inte mycket, men är underbart bidragande till en karaktäristisk konsistens.

Du behöver en sil (durkslag) till köttet, en burk därunder till köttsaften du silar ifrån, en burk att blanda de hackade grönsakerna i, och en burk att blanda såsen i. 

Nu åter till de tre ovannämnda receptobjekten:

KÖTTET  (Jag använde strimlad lövbiff, går bra med fläsk också) marineras en stund i sojasås, sesamolja (ca 2:1), krossat vitlök, riven färsk ingefära och stekes (wokas) sedan i jordnötsolja med lite sesamolja för smakens skull i hög värme.

Köttet silas sedan av och skyn sparas för att senare användas i såsen. 

GRÖNSAKERNA Paprika, chili, salladslök (kallas även vårlök - den ser ut som en förvuxen vårlök om du nu vet hur en sådan ser ut, även purjolök duger) skäres fint och stekes några minuter i jordnötsolja med sesamolja liksom köttet, fast lika hög värme behövs inte alls. Tillsätt hälften av den hackade koriandern (resten sätter du till när rätten är klar) och böngroddar/bambuskott endast 30 sekunder på slutet

Lägg grönsakerna till köttet. 

SÅSEN. Så blandar man  i någon lämplig mindre kastrull sojasås, ostronsås och risvinäger (4:2:1). En parallell till "vanlig" salladsås av olja och vinäger alltså.

Reducera (koka ihop) såsen, så att den blir lite tjockare och tillsätt skyn som du silade av efter köttstekningen. 

Blanda nu ihop alltsammans och värm hastigt upp det. Här är förstås woken högst lämplig på grund av sin volym och form. Jag använde dock en stekpanna.   Tillsätt slutligen resten av koriandern och servera med makaroner ("nudlar") eller ris.

Gick detta att begripa? 

Jag för min del kokade lite basmatiris mot slutet, så att det blev lagom klart. 

Man lär sig.

Alla dessa många nya moment går att sammanfatta, och att laga en jättegod orientalisk biff eller kyckling kan bli lika lätt och geschwint som bearnaisesås eller hollandaisesås från en helt annan kulinarisk del av världen . Om dessa senare läckerheter kommer nog en liten utredning lite senare.

God afton för idag säger jag! 

Nu ska jag sno lite matlagningskunskap från Gordon Ramsay.

Till att börja med hur man hackar basilika och koriander.

Han lägger basilikabladen på varandra, det största underst, och rullar sedan ihop dem som en cigarr.

Observera sedan hur han håller fast med böjda fingrar, stödjer knogarna mot knivbladets bredsida, håller knivens spets mot underlaget och skjuter-skär-drar kniven som en ånglokspistong.

Samma som med lök, men då ser man till att ha roten kvar in i det sista och skär tre gånger in i löken innan man börjar hackandet.

Vilka dramatiska turbulenser som drabbar en ibland, man blir ledsen och samtidigt glad. Gamla relationer som aldrig blev några relationer lyser upp och frambringar starka känslor av saknad och längtan, tänk att hon betydde så mycket, var finns hon nu, vad hände? Nu vet man, hoppas hon blir lycklig, men hur gick det till?

There are places I'll remember, all my life, though some have changed... ...but of all these friends and lovers, there is noone compares with you..

Ja, det var det det.

Här en grej som inte var så tokig, kokt laxkotlett med kokt potatis, citron, dill och äkta hollandaise med dill. Om någon vill veta mer, så gör då en kommentar, det skulle jag nog uppskatta, detta kan vara något som förhoppningsvis inte fjärmar mig alltför mycket från Kråsmagarna.

Här kan man räkna med att få vara ifred, det är väl lika bra, det är nog inte så lätt att hitta till den här bloggen.

Tog buss 47 till Vasa; modellen målad, dom har placerat dataterminaler framför den vackra sjögången från en tänkt insegling i en ödslig mellanskärgård för länge sen vid riggavdelningen, trist, tycker jag, det var vilsamt och fantasieggande att sitta där och drömma lite om hur det kan ha varit att nalkas en främmande kust för länge sedan.

Så 47 till Sergel och ny 47 till Karlbergsvägen, promenerade ner och köpte mjölk o 9 v batteri på ICA Sankt eriks.

När var jag där på Vasa senast? Med Ola tror jag, säkert ett år sedan.

Inspirerad av Mia o Klara rensade jag ansjovis o kokte ägg. Mycket läckert på rutbrödsmacka, alla människor älskar rutbröd, det är en lyckad produkt.

Ansjovisrenstekniken skrider långsamt framåt... jag tar till diverse vassa knivar, någon lämplig gaffel, samt drar mig alls inte heller för att använda fingrarna, och någon rostfritt ståltvål har jag ännu inte känt mig få användning för.

Men här nedan ett foto på en mycket god godnattmacka enligt ers nåds befallning (man får vara sin egen betjänt i dessa tider, det må vara mig saklöst obetaget).

Lotta Lotass till stol ett i Svenska akademin! Ack så trist, jag som så intensivt hoppats på Göran Hägg, ja, till och med ansett honom ojämförligt självskriven.

Så har USA anslagit nära 5 miljarder till att finna andra planeter, så totalt meningslöst och onödigt, varför intresserar sig folk för liv på andra planeter? Är det den spöklika men ännu sällan uttalade vetskapen om planeten jordens undergång, som gör att man babblar om global uppvärmning och olöslig energiproblematik. Al Gore påpekade den omöjliga befolkningsutvecklingen redan för 17 år sedan, innan han sadlade om, när han kom att inse att tro annorledes än vad andra tror är farligare än att själv inte tro. Al Gores diagram nedan är från Daedalus 2003 (Tekniska museets årsbok årgång 71; Hagelin, Lennart: Vad hände egentligen med den gamla ekonomin och vad är det som är så nytt i den nya?) En mycket läsvärd artikel som jag unnar alla att ta del av.

Möjligen kan man stöna lite över att Al Gore varit så ivrig när han ritade diagrammet, att det till och med lutar baklänges, en omöjlighet som inte existerar i den reella sinnevärlden.

På ett TEMPO vid Odenplan i Stockholm fanns en lunchbar (mjölkbar) som besöktes någon enstaka gång. Den billigaste lunchrätten var något som varierades varje dag, och som gick under benämningen lunchsmörgås. Det var en skiva gott vitt bröd (inte cancerframkallande fiberbröd) med tjockt med smör och något ätbart placerat ovanpå.

Googlar man på denna rubrik ser man att begreppet finns kvar, men nu med en modern tids olika varianter av föda.

Här (se bilden) har jag lagt på några stekta prinskorvar, men jag minns inte säkert vilka varianter som fanns på den gamla tiden. Jag kan tänka mig pytt-i-panna, småportioner av olika sorters husmanskost, kalvsylta med rödbetor, rotmos med fläskkorv, helst skulle det nog vara något varmt, så att smöret på smörgåsen smälte, smakligt var det alltid. När jag kommer på sådant som verkar passa, ska jag lägga in det här.

 Jag var en ung man som nätt och jämnt vågade ödsla mina högst begränsade medel på restaurangbesök.

Personalen var alltid vad jag uppfattade som medelålders kvinnor likt mina egna mostrar, klädda i vitt och med bestämda attityder.

Ordet lunchsmörgås förekom ingen annanstans vad jag minns, och det var först när jag idag sökte lite på Internet, som jag fann att ordet faktiskt existerade lite här och var.

Finns det någon som minns? Kommentera gärna i så fall!