I kompisens TV en andra klassens gitarrtrubadur, med namet Ledin. Vem kan vara intresserad av sådant trams?

Det är så synd om mänskorna och inte minst om mej, med denna vanvettiga huvudvärk som aldrig tar slut.

När det tar slut får jag ta det med jämnmod.

Kollade lite uppe hos kompisen på en hockeymatch i TV 4, där man skruvat upp det hysteriska bakgrundsljudet så att det dränker kommentatorerna, vad är det för vits med det? Enbart beklämmande, gnäll, gnäll.

Tänk dig ett elektriskt högspänningsljud som näranog övergår i ett tjutande, jag äter så mycket tabletter jag vågar, men mår väldigt dåligt av det.  Om någon frågar, säger man att det är bara bra, ingen hör av sig eller ens svarar på brev, men so what, vad skulle man säga?

Fan i helvete! Blääää!

Klockan elva på natten fann jag slutligen den enorma fakturan från Telia.

Jag betalade en del av den, samt en del av en annan faktura från Stockholms läns landsting för något jag inte vet vad det kan vara. Finner ingen notation eller överensstämmelse med vårdkontakt eller annat.

Nu har jag i alla fall betalat över tusen kronor, och det är tveksamt om återtående pengar kommer att räcka till nästa gång.

Jag har även kontaktat en annan internetleverantör i den vaga förhoppningen om att det kan vara början till en bättre situatiun i detta haltande tillstånd.

  att sådana skogar ännu finns...

Julen 2001 fick jag en underbar bok från Kajsa, jag läser ofta i den och tänker mig bort i samma vår tidsline, som går en dag i taget år ut och år in.

Det var Johan Fischerströms dagbok från 1773, den 8 maj, alltså 88.029 dagar sedan.

"På ved är ovanligt köp. Roslagsved av tall, gran och al, säljes till 10 och 12 daler famnen. Finved av björk ända till 18 daler."

Det kan vara träd som växte ute på Vik och trakterna däromkring vid denna tid för 241 år sedan.

Jag påminns nu om, att jag nog måste se över min sida om just Vik, Wettershaga, där vi cirkulerade i trakterna i runt femtio år.

Bilden till vänster är från 1955, det var året innan vi kom till Vik för allra första gången. Högra bilden tog jag första året 1957, jag anade väl att detta skulle försvinna inom överskådlig tid, nu finns inte en spik kvar av dessa vackra ålderdomliga gårdsbyggnader från 1800-talet, kanske ännu äldre.

Men sidan om Vik - det finns bara splittrade fragment kvar, det verkar som om sökmotorerna gått omkring och flyttat eller rentav raderat, åtminstone gäller det virusprogrammet Nortons, varning för det! Jag råkade nämligen finna ett protokoll över åtgärdade saker i min egen dator. Rena katastrofen. Att rekonstruera den en gång alldeles utmärkta sidan om vårt Vik, verkar näranog omöjligt.

Det hela känns ganska så deprimerande och jag tror jag ger upp. Om jag försöker bygga upp något mer, ska jag se till att skriva ut det. Alla element finns, men de flesta dokumentens länkar verkar åtgärdade. Särskilt gäller detta bilderna. Dom finns, men man får leta. Ett efter ett. Shit!

Suck.

Det har tagit lång tid för mig att inse den förskräckliga sanningen.

I det är fallet kan man verkligen tala om en normalt sett ganska så dold sanning.

Jag har inga betalningsanmärkningar, men väl en skuld som vållar mig ett väldigt bekymmer.

Men nu har jag kommit  på hur det förhåller sig!

Jag får en "kallelse" till ett läkarbesök. Man erbjuds ingen möjlighet att acceptera eller på annat sätt kommentera saken. I flera fall har jag dock försökt ringa och meddela, att jag faktiskt inte har möjlighet att infinna mig på den erbjudna tiden.

Så får jag ett meddelande, som jag i bästa fall får del av, men ofta ingen veriikation alls.

Då inträffar det fruktansvärda.

Jag pådyvlas en räkning på uteblivet läkarbesök! Jag får alltså en faktura på något jag inte åtnjutit, accepterat, eller på annat sätt erkänt mig deltagande i, ett enkelriktat konstaterande utan mitt godkännande.

Kan detta vara riktigt? Finns det något lagrum där detta kan accepteras? Jag tivlar starkt på det. Här föreligger ju absolut inte uppsåt från min sida, jag har inte begått någon handling av något slag.

Jag vägrar acceptera detta.

Men vart ska jag vända mig? Till sist blir det väl Europadomstolen eller liknande, då mitt eget land Sverige inte tycks ha några kontrollmekanismer för att stävja problemet.

Ett egendomligt håll i nacken neråt ryggen gör dagen besvärlig.

Vill helst inte käka för mycket smärtstillande i onödan, men kan väl inte låta bli till slut.

Häftat ihop innehållet i en gammal trasig pär från tonåren. Ska arkiveras, blir väl inte så mycket så det stör.

Sus, sus, utanför suset är det inte mycket som tränger igenom. Reklam, reklam, reklam, så trist, så förnedrande, så obehagligt, blinkar och rör sig för att väcka än mer uppmärksamhet. Minns alla förrädiska argument jag gått på, man häpnar men accepterar mitt i flygande fläng.

Den larviga, barnsliga översexualiteten, föraktar dem som inte klarar något bättre, och inte kan inse hur de ligger i gyttjehålet, oförmögna att ta sig ur.

Längtan efter en njutning gör det pirrande. Kanske en viss aktivering för att göra livet roligare. Men kommer aldrig fram, vi sitter alla i samm båt, samma löjliga båt. Lurade till något, lurade av någon. De som inte vågar inse det är tämligen sålda.

Min trötthet är total. Buntarna av osorterat sväller.

Dammet

Bytt dammpåse i damsugaren, och sedan...

Ätit en banan med ett glas mjölk.

Solans flytt sker i morgon. Furuhöjden.

Alltså, jag är bara matt och orkar inte ta mig ur eländet, vill bara lägga mig hela tiden.

Varit nere i tvättstugn och bokat tid 14 - 18

Ska försöka en kopp kaffe till. Med skorpa.

Jaha. Jag började med en bloggsida, men efter några felklick eller tangenttryck försvann den.

Det ska nu alltså finnas en sajt som funkar:

http://www.scalamusica.com/ titta gärna på den.

Den ångar väl igång, och måtte inrymma mäkta stora mängder info för alla dem som är extremt intresserade av musikskalor i det tempererade systemet.

Det enda som haltar är eposten till mig själv med info om vilka som har besökt sidaorna. Jobbar på det, men måste först gå igenom, slänga, sortera och hantera en meterhög bunt med A4-papper.

Inte så mycket huvudvärk idag alls, typiskt psykosomatiskt, när nåt man gör fungerar, mår man bättre, va?

Jag ska försöka lösenordsskydda detta enligt SMS, få se om det fungerar.

Jo, Solan fick hastigt tid för en tarmoperation förra tisdan. Hon ligger kvar på Karolinska, men har börjat skicka ett och annat SMS, vi har kontakt några gånger per dag, jag vet inget om utfallet, allt verkar dock positivt.

Hur skapar man det där mejlkontot du pratar om, det som är gratis? Fast man undrar ju hur något verkligen kan vara gratis. Jag fick en enorm faktura förra månaden, så jag bestämde mig för att sluta med alla sms och i synnerhet de med bilder. Men sedan Solan åkte in sprack ju den ambitionen.

Tanken på Tuppekärr klart spännande, skulle jag orka? Jag blir mattare och mattare, och kan inte gå som förr, jag tvingas låtsas. Det är klart ansträngande att tvingas låtsas gå normalt. Jag tackar för tanken! Rätt nyligen har jag tittat på Olas bildfilm om sommaren 2004, samt tittat på bilderna från Hajstorp med omgivningar från september 2006.

Men hur som helst måste det bli bättre väder igen, och det blir det såklart.

Försök att skriva ett meddelande här, jag har aldrig fått något tidigare, men det är fan så mycket enklare att skriva så här på ett normalt tangentbord.

Hoppas nu jag anger rätt lösenord