Jovisst heter det blogga gratis, men frågan är hur gratis man egentligen upplever något så slafsigt reklamnerlusat trams, med blinkande hit och dit, framrullande texter och erbjudanden, som man innerst inne absolut inte vill ha med att göra.

.

Det är inte trevligt, men det är förvisso STRAFFET.

Jag undrar jag, hur mycket dom där betalsajterna tar för sina erbjudanden?

Det värsta är ju att unga människor så totalt vänjer sig, och upplever reklamen som något kul och levande i livet.

Jag blev själv lurad i ungdomen av en helindoktrinerad ungdomskompis, som hade börjat i en reklamfirma.

Hans uppfattning att utan reklam skulle alla tidningar bli totalt döda utan dessa kolorerade raklambilder, som dessutom framställdes av skickligt konstnärligt och fantasifyllt folk, detta i konflikt med en marxistisk läxläsningslärare, vars bild var drömmen om ett helt reklamfritt rike, där varorna skulle vara inslagna i grått neutralt papper utan minsta kommersialism.

Sjäv gick man ju en tid på både det ena och det andra, tills man en dag började bli mätt och få en mer fördjupad verklighetsuppfattning.

Men alla ni som ständigt tycker och ständigt gnäller.

Lyssna själva! (och samtidgt se, känn, dofta)

Odiamus profanum vulgus!

Idag söndag. Först nu vid datorn. Kon­stant helsikes huvudvärk hela dan utan avbrott. Tyck synd om mej. Jag vet inte hur jag ska komma ur det här.

Jag hatar fysisk smärta och lider. Äter alla sorters smärtstillande, det dämpar, men jag känner tydligt att det sitter där och molar.

Tror att det är Mors dag idag, sista söndagen i maj, hoppas alla barnen innerligt gratulerar sin mamma. Ganska fånig grej egentligen. Det är inget fel med att man tänker på sin mor, men det kan man väl göra när som helst, utan att butikerna ska vara belamrade med massor av morsdags­presenter och liknande.

Jag respekterar alla mödrar, som ingår i vårt naturliga livssystem där olika delar har sina naturliga funk­tioner.

När vi var små ritade vi teckningar och tänkte på vår älskade mamma säkert en hel dag, men det var ju på intet sätt så att vi glömde bort henne alla andra dagar om året.

Teckningarna måste väl ha initierats från vuxenhåll, och bestod mest av bilder med girlanger och festonger, och fat med bullar, rykande morgonkaffe och godsaker till älskade mamma. Det var för övrigt likadant med Fars dag. Sedan finns det ju tramsiga dagar för både det ena och andra.

Men jag gratulerar härmed alla mödrar jag känner. Det finns ju några närstå­ende, och jag hoppas som sagt att ni blir uppvaktade och understödda på alla sätt och vis!

Förlåt mej!

Jag tog mig ner till Kungsträdgården efter tvätten och såg faktiskt VM-laget i ishockey 2013 med egna ögon.

Det var förstås en jäkla massa folk, stark popmusik, skrikande kvinnlig hallåa och jubel.

Men jag såg dem!

I sina gula trekronortröjor och gyllene hjälmar. Många människor hade svenska flaggor och någon sorts stiliserad ishockeyhjälm.

Försäljning av korv och dricka, själv hade jag med en liten flaska Sodavatten, som jag tog någon klunk ur. Hittade en ledig plats åt helt fel håll, märkt Hjördis Pettersson, och betraktade surret en stund.

Insåg snart att mer än så här blir det knappast, så jag drog mig uppåt mot tunnelbanenedgången vid T-Centralen.

Passerade Västra Trädgårdsgatan och tog en bild av Odd Fellowordens maskaroner ovanför de spröjsade fönstren.

Jag slank in ett varv på Jacobs kyrkogård, som var öppen med många besökare, vilka åt lunch  på gravstenarna i medhavda boxar, och åtminstone kunde höra oljudet från det som pågick på Kungsträdgårdens scen. 

Mot Gallerian tog jag en bild av de vackra blommande träden, och konstaterade att sommaren i stort sett har kommit nu.

Nu börjar en ny tid.

Jag köpte en burk ravioli i en ICA-butik, värmde och åt den när jag kommit hem med riven Västerbotten och Parmesan.

Sen slumrade jag en stund, skrev till Max Herulf och upplevde vemod över de två VM-veckornas snabba flykt.

Fantastiskt!

I går tog Sverige GULD i VM i Ishockey för första gången på hemmaplan.

Jag har stoppat in MYCKET tvätt i två maskiner, och för första gången sett Morgon-TV, vilket sannerligen var en hemsk besvikelse. Utlänningar kommenterar händelseutvecklingar, kanske det är dags att åtgärda situationer, om det inte redan har varit dags under obehagligt lång tid. Framåt förmiddagen lär det då bli gäster i morgonstudion med några från det svenska hockeylandslaget, men jag är väl inte helt säker  på vad de ska göra. Guldet är ju vunnet, alla har jublat, och sedan är det ju liksom klart med det, eller hur? Det är så underbart, det är stort, sedan visar man alla målen och sedan…? Vid lunchtid blir det firande i Kungsträdgården, något jag varit med om för länge sedan, det var onekligen ett visst angenämt jubel.

 
En morronkopp kaffe med mycket socker o mjök, samt en ostmacka av Wasa Sportbröd med mycket smör och några skivor ost utan definierbar smak, som dock har den stora fördelen att passa precis att doppa i den kannelerade koppen.

Ett år till nästa VM, det blir nog väldigt svårt att leva upp till världsmästarrollen.

Sedan lär det ha varit schlagerfestival, men den har ju gått spårlöst förbi, det lilla som fladdrade förbi är helt löjeväckande trams av sämsta sort. Det är för mig en gåta hur det kan ha så stort innehåll.

Varje melodi, hur fin och engagerande den än är, stannar i världen endast om den framförs på ett övertygande sätt, mångfaldigas och sprids genom att tillräckligt många köper den.

Själv har jag  komponerat åtskilliga fina sånger, som förvisso finns registrerade hos STIM, men ingen som har spridits i större upplagor. De gånger jag skrivit originalmusik har det dock fungerat utmärkt, och någon enstaka gång har jag också lyckats bli tilldelad ett litet blygsamt arvode.

Tänk om jag kunde skriva lika lyriskt, pastoralt och vackert som Pippi, som kom med en ganska lång harang häromdagen i Facebook. Nu hoppas jag att hon kan leverera en minnesbild från den tiden hon kom in i våra liv, det är något från det förgångna, men ändå värt att minnas.

Facebook har helt slurpat ur (eget nyuppfunnet ord) vad beträffar koordinationen inlägg – medföljande bilder. Det verkar vara rena turen om en viss önskad bild hänger ihop med standardinläggen. Om man däremot konstruerar texten i en någorlunda hyfsad ordbehandlare utan avstavnings- eller andra regler, har man en viss kontroll, vilket jag hoppas att jag har just nu till exempel.

Tvätten kom som sagt var  igång, och nu anser jag mig måste hålla mig vaken, tills det är dags att gå ner och hänga upp den i det delvis felkonstruerade torkrummet.

Gasmannen var här i fredags, men kunde inte åtgärda den lilla lågan på gasspisen, som är den jag nästan uteslutande använder eftersom den helt räcker till alla normaldimensionerade kastruller jag använder. Således lär gasmannen återkomma med den reservdel han var tvungen att leverera.

Vidare måste jag skaffa ny husläkare, eftersom den gamla är familjeledig. Hon var för övrigt en som jag inte valt själv, och var fullständigt omöjlig, vilket ur min synpunkt innebär en otrevlig, motbjudande person jag inte vidare vill ha något att göra med.

Nu är jag fruktansvärt trött/sömnig, och går ner i tvättstugan för att hänga tvätten. Sedan ska jag försöka sova och drömma om att få bli bilskjutsad med någon som har tillgång till bil på någon trevlig kulturell utflykt i Stockholmsområdet. Tänk om man någon dag kunde hamna ända borta i Hedemora, och äta prinsessbakelse i ortens fik!

Tvätten är upphängd på tork i det rymliga, men delvis felkonstruerade torkrummet, så nu har jag tre och en halv timme på mig innan tvätten måste tas ner och fördelas i sina skåp, lådor och alldeles för få garderobsplatser.

Ola lyckönskas i sin idag påbörjade ingenjörsutbildning, och AK gratuleras till återfunna valpar.

Sverige vann VM i ishockey 2013.

Finalmatch mot Schweiz, som under VM-turneringen vunnit SAMTLIGA tidigare matcher, slutade 5 – 1.

Sverige förlorade den första matchen 3 - 4 mot Schweiz fredagen den 3 maj, och man tänkte väl, att nu är det kört för den här gången.

En suddig, men lycklig bild med gyllene ishockeyhjälmar.

Där fanns stadsministern i publiken, klart obehagligt. Också kronprinsessans make Daniel, lite trevligare, eftersom han är klyftigare, och en dag kanske får något litet att säga till om. Även en annan partiledare skymtade...

Den oväntade lyckoglädjen varar dock inte länge. Nu kommer nästa tid.

Tvättstugan i morgon bitti klockan sju.

Lyssnar på Wagner,

och gläder mig åt att så mycket för min del ännu är ohört. Wagner har nog skrivit det vackraste i musikväg som gjorts. Sibelius, Liszt, Mozart och Beethoven kommer i samma division, och att antal fler finns, men Wagner är klart överlägsen.

Parsifal hade jag nätt och jämnt hört talas om. Har nu blivit enormt intresserad av något, som alla tycks väl känna till i bestämd form sådär i förbigående bara.

 Nämligen Graalsklockorna i treaktsoperan Parsifal.
 

De ska förekomma i första och sista akten, och Wagner hade stora funderingar på hur han tänkte sig effektuera denna märkliga instrumentering.

 
Tangentbordet för de fyra graalklockorna i Parsifal.

Endast fyra toner c G A E (ja - c i lilla och de övriga tre i stora oktaven), men de skulle inte skulle vara kyrkklockor, likt dem vi hade i Berwaldhallen, när vi framförde Hårgalåten. Nej, snarare något som skulle föra tanken till kristaller nere i stora oktaven, hur skapar man sånt?

En lösning var dessa någorlunda hanterliga.

Dessa jättelika metalltuber förekom i många år sedan premiären 1882, men metallen smältes ned då Hitler inte var helt lika såld på denna wagneropera, som han var på Ringen.

Man laborerade med vanligt piano bakom scenen, och försökte, förutom oktavering neråt, med lite extra toner för att imitera effekten av kristallklockors tänkta övertoner:

Tar en kopp kaffe för att varva ner. Till det Brago med tjockt med smör, jordgubbsmarmelad och strösocker.

Jag slutar nu och tänker på tvättstugan om några timmar. Ola börjar ny utbildnig, övriga marscherar på, och jag för min del är orolig. Har dock tvätt- och sköljmedel hemma.

VM är över, VM är vunnet. Grabbarna var mycket duktiga och glädjen var enorm.

Den som har tid och orkar kan ta sig ner till Kungsträdgården och fira i morgon (idag) klockan tolv.

Vaknade fem i sex. Beslöt tvätta fönster.

Vacker morgon, som jag minns från Färjestaden, Nykvarn, Vik, och kanske, kanske i tidiga barndomen hos Manfred Karlsson på Skå som Elsa så vackert målade från verandan en gång.

 
Fönstret, nytvättat med ytspänningsnedsättande medel.

Uppåt Birkagatan denna söndagmorgon.

 
Sjöutsikten över Kanalen, som nu är skymd av grönska.

Blommande träd nånting på andra sidan gatan.

Sjöutsikten genom nytvättat fönster med vegetatiosskymd sjöutsikt.
 

Femton grader varmt, guldfinal Sverige – Schweiz i ishockey-VM i kväll, otroligt.

Migränanfall noterat i går kväll 19:50.

Följ mina  3 gyllene regler, och jag garanterar att du kommer längre än du anar:

• Undvik att klaga och gnälla på sådant du ändå inte kan kontrollera.
• Skriv vänligt, snällt och med respekt.
• Tänk efter om det du skriver verkligen behövs.

Kanske, kanske kalven dör, kanske, kanske inte.

Svårt sätta någon rubrik på det här, kanske jag helt enkelt är inne på fel spår, det känns sorgligt.

Vaknar med smärtor, vad ska jag göra, jag har ont?

Börjar dagen med en Ibumetin och två Alvedon, så kan man inte göra, det sätter sig genast som värk i magen också, tar en kopp kaffe med mycket mjölk och en Wasa med ost, jag får tvinga mej, tugga många gånger.

Det tar många timmar att vakna, matt, trött, nästan sömnig.

Kan inte längre bjuda någon, som jag gjorde förr i tiden, och så gärna vill.

Ont i kroppen, ett nytt ord, strålar uppåt halsen och käkarna, till detta den nästan varje dag ödeläggande huvudvärken. Jag vill inte.

Promenerade runt Kanalen i går, 7996 steg enligt Silva, nu är det grönt, minsann.

Började klockan kvart i tio, var hemma igen kvart över ett. Stapplar, vinglar fram, förlåt, men det är inte roligt alls.

          
Bilderna från vänster: Ekelundsbron över kanalen åt öster, Blommande och doftande Hägg, Referensstolpe, kaffe och wienerbröd 25 kronor på kafé Västan vid Sankt Göransgatan, Båtarna i sjön från Sankt Eriksbron åt väster.
 

Märklig utveckling. Brev, telefon, telegram, fax, mobiltelefon, SMS, blogg, meil, skype, Twitter, shockwave, Instagram, alla med olika konfigurationer. Massor av moderna människor kommunicerar ensidigt utan att få svar.

Vad kommer härnäst? Detta är ju utveckling, så nya saker med sina kommersiella intressen kommer säkert att dyka upp, eller så brakar hela dataspelet Internet sönder en vacker dag.

Det påminner mig om uppdykande nya leverantörer av energi och värmesystem. Hur kan det löna sig att sälja billigare, jag förstår det inte.

Jag får ständiga meddelanden om att än det ena än det andra programmet inte fungerar och måste uppgraderas, jag vill inte, har ont.

Jag är så lycklig att jag har gasspis, men straffet är en fruktansvärd kostnad, jag inte kan kontrollera, de feta fakturorna är inte beroende av konsumtionen, detta rimmar ju inte med någonting sansat i ett modernt, demokratiskt samhälle. Tänk om alla människor varje månad fick en likalydande faktura på tusen kronor för tele, alla fick samma faktura för energi, alla fick samma räkning för bostad? Eller kanske så, att alla får en enda stor opåverkbar räkning för Livet. Liv ett år kronor 145.000, betalas senast 12 januari, vid utebliven betalning indrivning via kronofogde, med åtföljande extra kostnader.

Någon tvekar om SMS, visserligen borde det väl automatiskt framgå vem som skickar och vem som är mottagare, men man kan ju bara skicka korta meningar på några få ord, vilket gör kontakten så enfaldigt kryptiskt och torftig.

Jag har hört att det är vårfest på AF i eftermiddag. Samtidigt är det semifinal mot Finland i ishockey-VM, gå till AF orkar jag inte, blir väl ta hissen upp till kompisen och glo på ishockey.

Men där någonstans ligger det vackra minnet av mina arton AF-barnaår. I arton år av mitt liv har jag haft ett eller flera barn som har gått på AF, Adolf Fredriks musikklasser eller gymnasium. Jag gick på nästan alla  konserter, avslutningar och fester. Jag minns det som ett vackert skimmer, någon enstaka gång hade jag någon släkting med, min syster var med många gånger i olika kyrkor, det tackar jag henne mycket för.

Jag är orolig och sorgsen, ska det sluta så här?

Ont i kroppen, vad är det? Fysiskt smärta.

Ibumetin, acetyl, Alvedon, får inte, men måste.

1- 0 till Kanada, en period kvar, psykisk smärta, sorg.

Likt allt annat satans ont i världen.

Tiill slut somnar man.

Ont i kroppen, klaga gnälla, du ska då alltid gnälla och klaga.

Helvete. Minns Östersjöns lätt salta vatten och sjöbrisens doft.