Memento mori. Jag och min personal. Kan någon ge mig ett råd?

Jag har mina duktiga tjänare, som jag kan tacka för allt!

Jag skänker er härmed, som alltid, mitt stora och varmaste tack för era insatser, och är evigt glad för så länge ni vill stanna hos mig, fast jag måste skära ner på er lön för varje månad..

Min butler, Jimmy, som håller reda på mina kläder, gör inköpen och sköter en del av städningen i min stora, vackra lägenhet.

Min kock, Peter, min chef de la cuisine, som ordnar matsedel och lagar min mat. Någon semla blev det inte idag denna fettisdag, jag skällde ut honom för det efter noter.

Mina pigor Eva och Mari, som sköter allt annat, städar, diskar, tvättar, och allt annat som kan komma upp. Det är Eva som går upp på morgonen, matar fiskarna och gör en kopp kaffe åt mig. Ibland ger hon mig en skorpa också, om det finns hemma. Utan henne skulle livet vara svårt.

Alla är till synes nöjda med sina uppdrag, men är tyvärr ofta sjuka, varför det hela haltar ganska betänkligt, utan att jag kan göra något åt det.

Jag har en god inkomst, men det är oftast för lite varje månad, för att jag ska ha råd med allt jag skulle önska.

Svårast är det nog med maten. När butlern Jimmy är sjuk får jag klara mig själv. Jag har som målsättning att äta ett lagat mål mat varje dag, men det är tyvärr sällan pengarna eller tiden räcker till.

Utgifterna är i första hand hyran, som har stigit med många hundra procent sedan jag började hyra här, då 800 kronor, nu 7000 i månaden. Jag tycker att det är märkligt, jag känner det som orättfärdigt, och undrar vad för slags samhälle vi lever i.

Pigorna Eva och Mari, som sköter dammsugningen är tyvärr ofta sjuka båda två, liksom Jimmy, och även Peter är sjuka rätt ofta, och jag tycker det vore fel att be dem sköta arbeten, som egentligen borde tillkomma den övrig personalen.

Jag har en datamaskin, genom vilken jag tvingas sköta nästan all kontakt med yttervärlden. Där är jag helt beroende av mina Internetleverantörer, som höjer priserna för varje år. Då och då tvingas jag anlita en expert, Harry, för att laga, korrigera, modifiera, eller modernisera hela systemet så att det fungerar, vilket det för det mesta gör.

Jag har maximala utlägg för sjukvård varje år. Energi och datorkostnad som alla andra. Det där är en sak jag undrar över. Hur ska man klara dessa extrautgifter, som dock är tvingande nödvändiga, telefonen har jag stängt av, och har nu bara min mobil, som också genererar sina fakturor varje månad.

Resorna inskränker sig till att jag fyller på mitt Acceskort några gånger i månaden för 200 kronor.

Jag brukar promenera runt kanalen, och det här ar den absolut vackraste bilden:

Den är från den 21 december 2012:

Jag är medlem i två föreningar, vilka ska ha sin medlemsavgift i början av varje år, Albert Engströmsällskapet (250:-) och Sjöfartsmuseerna(200:-). Frågan är om jag inte måste sluta med de utgifterna.

När man nu lägger till och drar ifrån finner jag att jag kan disponera 3400 kronor varje månad till alla utgifter, varav maten och kläderna utan tvekan är de största posterna.

Jag äger två påslakan, varför jag tvättar och byter två gånger i veckan, resten av dagarna ligger jag direkt under täcket. Rena sängkläder är ett måste för mig, om personaen inte klarar det, blir jag rasande på dem.

Jag köpte en ny vinterjacka år 2000, den är lite fransig, men så länge den rejäla dragkedjan fungerar duger den.

Den senaste utlandsresan jag gjorde var 1967, då jag med familj besökte svärföräldrar i Peru. Den resan gav inte särskilt mycket, men på dit- och hemvägen kunde vi vistas en dag i New York, då man fick en god bild av det livet. Det gav knappast någon mersmak.

Jag har varit i Åbo flera gånger och även en gång i Helsingfors. Har aldrig sett medelhavet, och det är heller inget jag längtar till. Det är samma uppfattning som vi alla har, Harry, Mari, Eva, Jimmy och jag, men det kanske inte är så konstigt, eftersom vi alla är en och samma person.

Jag saknar möjligheten att bjuda någon på middag som jag dock kunde göra bara för några år sedan.

Jag använder Facebook varje dag, men det är numera ganska så magert med kontakterna där också, liksom även e-posten och SMS, men vafan...

Det duger att leva på vackra minnen

Vid genomgång av mina hushållskvitton häromdagen fann jag, att min senaste utgift på systembolaget var den andra mars 2012, vilket är snart ett år sedan, då jag köpte en flaska vitt vin.

Sakta men säkert falnar vi bort till ett försvinnande intet, det är så det är med livet. Memento te mortalem esse, säger jag med Tertullianus, jag har det bra, och just därför ska man väl akta sig för att göra sig alltför märkvärdig.

Memento mori.

Rekommenderas: Leif Störmer, Jordens og livets historie

Elsas upprop

Mera Thomsidor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...