Tänker på Harriet Löwenhielm som dog i tuberkulos 1918, stackars flicka, bara trettio år, hon skrev en del dikter också under sjukdomsperioden, som gavs ut postumt av hennes vänner. "Är jag intill döden trött", "Tag mig, Håll mig, smek mig sakta...".

Men hon är ju mest känd för den vackra och vemodiga Beatrice Aurore, tonsatt av Gustaf den femtes livmedicus, där ser man.

Jag hörde den i min barndom, någon av de yngre släktingarn sjöng den till gitarr, kan ha varit Gunnar.

Alla älskar den. Jag hittar ingen bra version på Spotify, bara en rockig, blasfemisk verison med munspel.

Knäppt.

Jag måste gå ut till Daglivs o köpa kaffe och lite basvaror, höll på att tappa fattningen när jag såg kvittot: 134 kronor, ja faktiskt ETTHUNDRA TRETTIOFYRA KRONOR!

Jag blev så ledsen. Det är bara den sista januari idag och de 700 jag har kvar måste räcka till den nittonde. Visst går det, men det blir fruktansvärt kärvt.

Det blir inga resor den här månaden. Trist.

Men just så här ska man inte göra, inte tycka synd om sig, ingen självömkan, bara vara glad och trotsa smärtorna, det finns många som har det värre, och många som haft det värre i tusentals, ja, miljoner år. Äta eller ätas.

Varför så trött? Det är väl den allt kärvare  levnaden i marodören Rheinfeldts spår. Och alla metastaser.

Det finns mycket mer att ojja om, men jag skiter i det.

Har trots allt lyckats installera PROGRAMMET på KUNGSTON, tack AK med Brumberhill Brigadoon!

Nej, jag måste ta tabletterna nu.

IKEA har en lagom stor byrå som jag skulle kunna ha i Varum, den skulle underlätta utrymmesbristen högst avsevärt, MEN DEN KOSTAR över 600 kronor...

Dock är jag tacksam för att ha fått leva i denna tid, med sina vansinniga omställningar och sinnessjuka yttringar. Det senaste är att en del överklasskolor har börjat låta eleverna använda datorer i undervisningen.

Det slutar väl med att vi får ett folk av analfabeter. När strömmen tar slut tystnar inte bara elgitarrerna, utan även alla mänskliga organismer, vad ska dom då ta sig till? Käka råa råttor, kanske någon kan tillaga dom?

En elev i sjuårsåldern utryckte den lyckliga kommentaren att det ju var så bra, man hade tillgång till Youtube och diverse dataspel. Ett bevis för att hela internetsyndromet är ett enda stort dataspel. Men duktiga vid tangentbordet är dom.

Jag gick en skrivmaskinskurs på Facit sommaren, tja, när var det egentligen?

Då fick jag lära mig att skriva utan att se på tangenterna, och att skriva med båda händerna, det var en lycklig tid, jag minns ett glatt återseende med den storväxte och lätt rodmosige fanjunkare Roos på Norrmalmstorg, dom var trevliga mina befäl på T1.

När ger man upp?

Ingen snö heller, tristare väder man aldrig har sett.   

Det finns långa, korta, svarta, magra, vita, feta, gula, fula, vackra, dumma, snälla, elaka, tanklösa, barnsliga människor.

Vilken egenskap man än råkar ha, finns det alltid något tyckande angående om det är bra, illa, dåligt, fint med mycket mera.

Varje individ har en total insikt om sitt eget lilla område där han kan bli extremt överkänslig för olämpliga kommentarer.

Sådant ska man väl respektera, men i vissa lägen kan det gå alldeles till överdrift.

Jag minns en skolkamrat av den roliga, verbala sorten, som ständigt surrade ur sig uttalanden av skiftande slag, som alltid väckte glada känslor, vad det än handlade om.

Han berättade om en tjej som var så ful, att man väl kunde prata om hennes fulhet, utan att hon borde ta illa vid sig, då hon ju helt enkelt VAR ful. Inte mer med det. Det visste ju alla och säkerligen hon själv kanske mest av alla.

Jag är själv väldigt lång, nära två meter, dessutom i ungdomen mycket mager, det var till och med så att läkarna undrade emellanåt om jag haft några problem i sammanhanget.

Det hade jag nu inte, men en gång kom jag in på en enklare restaurang i Stockholm och hörde tydligt den teaterviskade, bestörta kommentaren från någon i personalen ”Gud! Kolla! Det var den längsta människa jag någonsin sett”.

Jag hörde det och blev faktiskt illa berörd. Det var ett komplex utan tvekan. Sedan med åren levde jag i ett samhälle där medellängden rakade i höjden, varför komplexproblemet avklingade så småningom.

Men visst händer det ibland, att någon dumskalle ska göra sig rolig, genom att låtsas titta rakt upp i himlen som med en kikare, för att se slutet däruppe. Avsikten är väl snarast att vara lite familjärt trevlig och exemplen är legio, men offret tycker alls inte om det.

Det är väl mest dumma, tanklösa individer som bär sig åt på det sättet. Troligen har de själva komplexartade problem som de dock inte behöver konfronteras med i det dagliga livet bland sina egna kompisar.

I våra dagar anpassas samhället allt mer åt handikapp i olika former, och det finns alltid någon talesman, som överdrivet dramatiskt och affekterat vill protestera mot vad han kallar fördomar och bristande hänsyn.

Ofta är reaktionerna överdrivna och man får väl känna sig för, bäst är väl trots allt att hålla inne med många kommentarer.

Men skämten florerar, som han som kom med receptet för att härma en handikappads haltande framfart: man studerar rörelserna och sedan härmar man dem, när man går framför offret, som då omedelbart blir attackerad av välgörare, som vill tillrättavisa den elake härmaren.

Det är fult att härmas lyder ju ett gammalt talesätt, och det ligger väl något i det. Man får ta det försiktigt.

Orsaken till att de olika raserna ibland blir så kränkta, är inte alltid lätta att förstå och är dessutom ibland rätt irriterande. Man får av någon anledning inte använda den gamla välbekanta terminologin.

Varför en neger skulle bli kränkt av att kallas neger är en gåta, om det inte helt enkelt är så, att då negrerna ju är lägre stående varelser, är det klart att de blir kränkta av att kallas det de är.

Som jag tidigare påpekat dog det cirka tjugofem miljoner människor i andra världskriget, varav några miljoner var judar, och sedan dess tycks judarna höra till den där gruppen, man inte gärna kallar vid sitt rätta namn.

Före detta olycksaliga krig som tog slut för så länge sedan, kunde man skämta om alla sorter med glädje och fördel i tidskrifter och litteratur av många slag. Judar kunde till exempel beskrivas som stornästa, krullhåriga, rödhåriga näringsidkare, som uttryckte sig på en tyskbruten dialekt, ofta vred sina händer och beklagade sin position nära ruinens brant.

Ofta gör man retrospektiva extrapoleringar och går till tillbaka i tiden i egendomliga försök att anklaga våra förfäder för brott som de inte ens visste fanns.

Kvalificerat nonsens! De mortuis nil nisi bene, borde gälla i alla lägen.

Om de döda intet ont! Vad skulle man ha för glädje av det? Att gräva i gamla oegentligheter, hur hemska de än kan ha varit?

Vi lever i ett nu, och har en delvis illavarslande framtid att ta hand om. Låt oss göra det!

Och glöm inte att den dramatiska ökningen av jordens befolkning, på inte sätt har påverkats av de miljoner som dött i krig eller farsoter, och ännu är långt ifrån ett avstannande!

En gång for jag med en liten orkestergrupp på turné i Sverige, och en rolighetsgubbe i den lilla turnébussen skrävlade högljutt med en skojig judehistoria, varvid han hyssjades ner med argumentet att ”NN är sån”.

Man vågade alltså inte ens säga att NN var jude, själva ordet på rasen var omöjligt att uttala.

NN var närvarande i bussen, men om NN verkligen var jude eller inte var helt obekant för samtliga närvarande.

Vem bryr sig?

Självaste Adolf Hitler ändrade sin grundsyn på judar under de sista veckorna av sitt liv, judar var inte en ras, utan i stället en andlig gemenskap förenad av ödet för de medlemmar som förföljts sedan tidernas begynnelse.

Detta förringar inte saken!

God morgon! Ge aldrig upp och undvik staden Jante!

Gissa vem som har skrivit detta och när?

1. Ha någonting värt att säga!

2. Efterapa inte de klassiska författarna!

3. Ägna uppmärksamhet åt den grammatiska konstruktionen!

4. Hänge er inte åt inbillat svårmod!

5. Utmönstra alla klichéer och andra överflödigheter!

6. Använd inga allusioner!

7. Låt er inte bindas av antitetiska regler!

8. Undvik inte att använda det vardagliga språket!

Svara i den oundvikliga svarsrutan och vänligen skippa alla kryptiska kommunistiska eller nazistiska kommentarer!   

En ny vecka har börjat, jag hälsar till alla elaka svikare och tackar för alla snälla och positiva brev, ingen nämnd och ingen glömd.

Ni som använder ipoder, syns uttryckssymbolerna i dem?

Jag kommer att komplettera lite här under dagen.

08:50 Har betalat hyran, skapat webplats åt E, vattnat blommorna, matat fiskarna, skrivit till H, kollat TV4 nevs.

Datoruppstart

Åtta dioder på modemet,
två dioder på högtalarna,
två dioder på fjärrsockeln,
en diod på fjärrlurarna,
sex dioder på audioförstärkaren

två dioder på strömfördelarna,

Ja, det är ett blinkande, och tio minuter minst tar det att starta upp.

I dag är det så kallat vackert väder, vilket betyder att ljuset från sorumfönstret gärna blir för starkt.

Detta måste kompenseras med bordslampan på datorbordet i Studio 2.

Det blir sammanlagt cirka tjugo blinkande stjärnor i Studio 2.

Kartongdestruktion 

Men nu var det kartongdestruktion och då behövs det bilder också.

Här är några vanliga hushållsförpackningar:

En med ris och en för glödlampa.

Har man flera sådana kartonger tar det mycket plats, när man lägger dem i soppåsen.

Då kan man komprimera dem!

Lägg dem i varmt vatten med lite ytspänningsreducerande (diskmedel) medel, och låt dem bli genomblöta

Låt vattnet rinna av någon timme, och du kan lätt knyckla ihop dem till 20 % av ursprungsvolymen:

I bakgrunden ser du samma illröda ukulele och en rulle hushållspapper som måttjämförelse.

När de sedan har torkat lite lagom, tar de mycket mindre plats i soppåsen.

Man kan förfara på detta sätt även med riktigt stora kartonger, det är en härlig känsla att se styva, papplådor mjukas upp och böja sig för vattenangreppet från duschstrålen.

Stora kartonger behandlas förstås lämpligen i badkaret, där de sedan får rinna av och kallna i lugn och ro.

Men pass upp!

Om du glömmer kartongerna så att de hinner torka blir de visserligen deformerade, men kanske ännu volumiösare, mer besvärliga och ännu jobbigare att handskas med.

En ständig kamp

Det pågår en ständig kamp mellan kartongtillverkarna och sophanterarna.

De förra ägnar mycken tid och pengar på att få kartongmaterialet så styvt och vattenavvisande som möjligt. Emellanåt lyckas man riktigt bra, kartongmaterialet tycks motstå alla angrepp, man får ta till sågar, grova saxar eller skarpa skärdon för att få kål på dem.

I många fall är det bara bra, som till exempel hos de berömda flyttkartongerna.

Dom håller, och det ska dom göra, eftersom de ska användas för att transportera älskade inventarier i hemmet vid flytten.

Men de flesta emballagekartonger är engångsobjekt, icke desto mindre i hållbar framtoning.

Vi vet alla att det understundom kan vara svårt, nästan omöjligt, att bryta sig in i sin nya ägandes produkt, särskilt om den till råka på allt elände är inplastad med modernt polymerisationsmaterial, som ofta inte låter sig forceras utan skärande verktyg.

En tid var vanliga chokladkakor oöppningsbara.   

Numera inrättar man inbyggda konstruktioner för att underlätta öppnandet, det kan vara snett och löst påklistrade flikar eller veck med den lilla texten öppnas här eller bara open.

Ack ja, vilka problem man har!

Äggkartongerna

Det senaste angreppet är äggkartongerna. Där har man uppenbarligen investerat miljoner för att de stackars äggen ska vara skyddade,  vilket inte hindrar att man vid enstaka tillfällen ändå kan finna ett trasigt ägg, mycket irriterande.

Förr var äggkartongerna enkelt att destruera med vattenmetoden, det behövdes bara några minuters behandling, så dog de ömkligen, och kunde kramas ihop till en minimal pappersboll.

Men nu har dom lyckas göra kartongerna hårda och till råga på allt vattenavvisande, dymedelst expanderande vattenkriget till avsevärda tidsrymder.

Oftast är det enklast att bara ge upp äggkartongmördandet.

Miljö

Frågan är vilka miljöproblem som kan vara förknippade med dessa vattenmetoder?

Det enda jag kan komma på är det extra arbetet, vilket dock för det mesta är ganska trevligt och roligt.

Men som vanligt är det tiden som är problemet.

Bara tiden att skriva den här märkliga och egentligen helt onödiga uppsatsen, har fördröjt mitt skapande med en hel del dyrbar tid.

Nu går vi vidare och komponerer efter ännu en kopp kaffe!   

Några väldigt brukade för att inte säga missbrukade ord med delvis vag och odefinierad (obestämd) betydelse.

Det tycks ligga i sakens natur att just den här typen av ord också har många synonymer

Kärlek   

Kärlek till exempel. Vad betyder det? Rent allmänt är det något positivt, man lär sig tidigt hur det är att vara kär, i allmänt bruk betyder det väl helt enkelt att vara kåt, men det senare kanske mer bör föras över till den rent sexuella affektionen.

Dyrkan - en mycket stark tillgivenhet.

Böjelse - används mest för att uttrycka något som kan vara negativt också.

Lidelse - där är vi nära patos och högtravande affekt.

Svärmeri - till hör ungdomens ständigt omväxlande dragningar.

Sympati - är väl bara att hålla med om, än innerligt.

Ömhet - en vänlig omtankes yttring.

Deltagande - ja, det kanske mera är som en lättare sympati.

Tillbedjan - ligger ofta åt det rent religiösa hållet.

Begär - hör väl också hit, men innefattar också tanken på ett aktivt fasttagande, kan kanske leda till stridiga försvarsåtgärder.

Till kåtheten hör orden kättja och brånad, kanske i synnerhet när den är ny, i de unga åren, hos de flesta varelser leder den till potentiell fortplantning, som ju är fundamental för allas överlevnad. Den som inte kan fortplanta sig är definitionsmässigt död hur snäll, glad och trevlig han än är.

Om man pratar om kärlek och menar att kärleken är det högsta, att kärleken besegrar allt, att kärlek är det viktigaste i livet, då är man för det mesta på den säkra sidan, det finns knappast någon som skulle uppleva något negativt i ett allmänt uttalande som ”Störst av allt är kärleken”. Det skänker associationer av glädje och möjlig lycka, framgång, välgång, puss och kram.

Nyttig   

Så är det nyttigheten. Där är det nog mera odefinierat. Nyttig är så allmänt, men grundmeningen är väl också något positivt.

Duglig - nära till avsaknad av motsatsen. Ingradering i antingen-eller. Duglig eller oduglig.

Tjänlig - något går att använda utan problem. Gamle kung Gustaf den sjätte Adolf använde det uttrycket i familjekretsen när det serverades något mycket läckert, det var ”tjänligt till människoföda”. Roligt.

Ändamålsenlig - uppfyller vad man kan förvänta sig, egentligen inte nödvändigt vis något mer.

Brukbar - är ganska blygsamt och krasst. Rätt på, det funkar,OK.

Effektiv - är mera att något gör bra ifrån sig, fungerar som det ska i sina bästa stunder.

Hälsosam - något som kroppen eller delar av den mår bra eller bättre av.

Sund – lite allmänt på den rätta sidan, ingen sprit, inga cigaretter.

Fördelaktig - att något är bättre än något annat, kanske.

Lämplig – ett godtagbart alternativ.

Användbar – går att använda med viss fördel.

Detta ord slinker med i det mesta när man ska uttrycka egenskaperna hos något man anser värt att framhålla som något positivt.

Det är en oändlig radda av nyttigheter i marknadsföring och reklam.

Vi lever just nu i en tid där man framhåller cellulosakonstruktioner, alltså det som kommer från växtriket (grönsaker). Det är nog lite olyckligt, då denna cellulosa visserligen kan innehålla vatten med någon halt av näringsämnen, men i det stora hela inte är något annat än trä.

Brist på en del av de nyttiga näringsämnena kan leda till bristsjukdomar, men då ska det ha gått mycket långt. Vi vet att långvarig brist på askorbinsyra leder till skörbjugg vilket inträffade på isolerade skepp på långfärd.

Det finns en skröna om att det sista fallet av skörbjugg i Sverige skulle ha varit en uppsalastudent, som under lång tid levt på uteslutande pasta. En populär och understundom allena saliggörande synonym till vitaminerna är antioxidanter.

Om man inte konkret vill uttrycka hela raden om vad saken gäller, kan man ju ta till att det helt enkelt är nyttigt. Jaså, jaha, va bra! Smaskens! Man äter en apelsin från Italien eller en Kivifrukt från Nya Zealand, och känner hur sjukan falnar.

Det finns ju massor av vitaminer, spårämnen, kemikalier, de kommersialiserade hälsokostbodarna omsätter miljarder på att lura folk att stoppa i sig nyttiga saker.

Men mycket annat än mat kan vara nyttigt. Det tar vi i ett annat kapitel. Kanske.

Välkommen med flera synonymer till dessa brukade eller missbrukade ord!

Hurra! Äntligen lördag!

Ledig tid att silkesmaska!

Studio 2 ska nu sladdfräschas! Detta nya, genialiska ord sladdfräscha är solklart till innebörden för alla som har en musikstudio. Man drar, tyvärr ofta omärkta, sladdar så att man får något att fungera, men så snart man ska åtgärda något, kommer ivern med sina taggiga ormkäftar och flyttar om. Det blir slingor i knutar och klumpar ormbon och dammsyntesknutar.

Enda sättet är att dra ut allting. Varenada sladd!  Dammsuga från grunden! Tvätta av med fräscht rengöringsmedel och sedan bygga tillbaka allting, halleluja!

Jag kommer längre och längre i mina iakttagelser, det är häpnadsväckande.

Befolkningsökningen kvarstår. Vi befinner oss mitt i jordens hittills största och enda befolkningsexplosion, det rör oss alla. Otroligt många andra varelser under utvecklingskedjans gång har drabbats av samma öde. Vi känner väl till arternas utveckling genom årmiljonerna. Mot slutet av existensen brukar livsformen anta den ena groteska formen värre än den andra. Gigantiska taggar och bildningar, spröt, pansar, tänder och klor. Det är som om naturen gör en sista desperat kraftansträngning för att klamra sig fast vid livet. Det liv som går ut på att döda och äta. Det är underbart.

Men så här är explosionen, just som idag, varken mer eller mindre, det är inte farligt, det är ingen katastrof.

Inte ännu.

Men katastrofen kommer långsamt, de enorma människomassorna knackar redan på dörren och vi gör ingenting för att skydda oss från oss själva.

Jag har lagt in ljudet från befolkningsökningen i min trevliga samlingswebbsida AFFISHEN, titta på den! Längst ner i den högra kolumnen ligger en liten högtalarsymbol med texten (felstavad) jordens befolkningsökning 2012. Klicka på högtalaren, grundpulsen är alla som föds minus alla som dör det vill säga nettoökningen.

Egentligen är det förstås en derivata, men betraktat under kort tid, som vår tid vi lever i idag, låter den ju helt konstant.

Jag har inte lagt in någon explosion, eftersom det inte är någon explosion, explosionen är vi ju mitt uppe i!

Det var så rörande att höra den vackra hallåan i kompisens TV med en glad min meddela att vi nu var framme vid DEN STORA BEFOLKNINGSÖKNINGEN, men det blev ingen explosion, säger hon!

En sådan total missuppfattning! Tragiskt och rörande.

Men vi är inte riktigt uppe i maxhastigheten ännu och inte mitt uppe i maxmängden ännu.

Men problemen dyker upp. För varje dag hör vi nya alarmrapporter via massmedia. En av de värsta på senare tid är antibiotikans fallande effektivitet, särskilt oroande är ju den gamla lunginflammationens återkomst. Om inte många dekader är vi åter hos den obotliga tuberkulosen. Som tog Harriet Löwenhielm vid trettio års ålder, fast hon tillhörde de rikaste av de rika. Pengarna räckte inte till att köpa liv.

Men ingenting tycks gå särskilt fort, när vi står stilla så här mitt i livet.

Jag brukar gå ner till den judiska kyrkogården i Norra begravningsplatsen och suga in den sköna stillheten och mörkret jämfört med de övriga delarna av kyrkogården. Det är förstås en bedräglig stillhet, sällan några besökare, sällan någon aktivitet. Men självklart dör någon jude då och då, och de sörjande samlas vid begravningstillfället.

Jag var uppe hos kompisen en stund i går och kollade TV.

En larvig film om utomjordingar som skulle frälsa jorden genom att ta kål på mänskligheten. Jag undrar hur det gick, orkade inte titta färdigt, framförallt för att man lagt in ett litet arrogant blandrasbarn, som jag förmodar skulle symbolisera den naiva, mänskliga humanistiska lösningen.

Och som inte det var nog hade man helt skrattretande stoppat in Fawlty towerskådespelaren (Pang i bygget) John Gleese som ett gråhårigt nobelprisgeni, för att understryka, och om möjligt avstyra, utomjordingens tankegångar.

Det är vår stora innerliga dröm. Att det finns utomjordiska makter som har kraften, viljan och förmågan att rädda oss.

Vilket kvalificerat larv! Vi VET ju faktiskt bättre!

Vårt enda fel, om man nu ska tala om fel, är att vi blir för många. Via TV rinner propagandan i en ständig ström och folk går på precis allting. Det visas oupphörligen tragiska situationer, ibland mer, ibland mindre, om mondiala katastrofer och folk försöker rädda sig genom att skänka pengar i stället för att vidta konkreta åtgärder föra att rädda mänskligheten.

Jag stötte på en stackars Gutmensch häromdagen som var i klorna på idén om att fisken i våra hav skulle ta slut genom att vi rovfiskar för mycket.    

Det fiskas för mycket javisst, då det nämligen finns för många munnar att mätta. Lyssna på ökningen igen! Om vi inte kan göra något åt den saken, förkväver vi oss själva. Men i stället för att sätta upp skölden lägger vi ner vapnen. Morsning och goodbye.

Nu till silkesmasken. Folk e inte kloka. Halleluja!

Det finns en bättre bild, men till min förtrytelse kan jag inte hitta den. Kanske det hänger samman med denna judiska egenskap att in i det längsta hålla sig undan.

Det är min farfars gravsten, han hette också Thom liksom jag (TH A BERGH), han levde i Göteborg, och jag har skrivit en del om honom liksom om min farfars far. Jag gjorde en gång denna förstoring, så att man tydligt skulle se namnet och den dekorativa judestjärnan där ovanför.

Farfar skapade denna grav i avsikt att det skulle bli vår familjegrav, och så blev också fallet för många av våra släktingar

Det är inget ont i det, när man vet hur mycket judarna har blivit förföljda under årtusenden.

Men detta tjatande om "förintelsen" står mig upp i halsen, och vi vet ju att det är fel, det har alldeles gått till överdrift, och jag tycker det är beklämmande när en svensk f.d stadsminister drar på sig en judehatt och snyftar fram sin patetiska klagosång om skuld och dödade judar.

Sammanhanget är oerhört mer komplext än så, och borde sannerligen jämkas tillrätta.

Under första världskriget dog 20 miljoner människor av alla de slag.

Efter kriget dog 50 miljoner av spanska sjukan.

Jordens befolkning däremot håller sig konstant stigande på numera över 6 MILLIARDER individer. Vet du, fattar du hur mycket det är?

Under andra världskriget dog 25 miljoner människor, varav över tre miljoner judar, de flesta polacker och ryssar. På senare år har antalet, utan sakliga underlägg, jämkats uppåt, och nu tycker man sig vilja stanna vid sex miljoner.

So what?

Kriget tog slut 1945, för 67 år sedan och sedan drabbade den stora hämnden,  något som segrarmakterna fortfarande till stor del ägnar sig åt. Vae victis...

Låt oss i stället glömma och förlåta, det som har skett kan inte göras ogjort, och hämnden skapar bara en högst obehaglig eftersmak, som har en tendens att sitta i mycket, mycket länge.

Jag har aldrig lyckats komma underfund med varför man inte, när kriget tog slut, omedelbart tillsatte en total utredning, en stor VETENSKAPLIG, POLITISKT NEUTRAL utredning efter sanningen om försöken till judarnas utrotning.

De utmärglade människor däremot, visade med otaliga journalfilmsfragment, som drogs fram vid kapitulationen 1945, opportunistiskt påhejade av Winston Churchill, var krigsfångar i koncentrationsläger i ett redan sönderbombat och svältande rike där knappt de Tyska barnen ens hade mat för dagen och i mycket mindre grad de stackare som vistades i fångläger. Felet var de sanslöst omoraliska krigsförbrytelser som de allierade bombningarna åstadkom, krigsförbrytelser som ännu inte hamnat i fru Justitias vågskål.

Judarna har idag all makt och allt inflytande de (vi) behöver, inte minst genom det enorma inflytandet via Hollywood och de gigantiska judiska regissörernas djävulskt psykologiskt och propagandistiska inflytande, t.ex Stanley Kubrick, Steven Spielberg (Schindler's List), Alan Pakula (Sophie´s Choice) och många, många andra.

Även i Sverige finns det många judar med stort inflytande, och de brukar inte försitta chansen till tårdrypande ansatser efter medlidande om den så kallade förintelsen.

Ja, förintade är judarna minst av allt i dag.

Men judarnas problem håller sig nästan uteslutande inom den västerländska sfären, medan framtidens problem snarare sannolikt kan hämtas från ett helt annat håll.

Och vi befinner oss mitt i en befolkningsexplosion som saknar motstycke, medan jordens befolkning bara stiger och stiger och stiger...

Man blir så hopplöst trött på alla dessa som ska klaga om allting hela tiden!

Gnällande, med tramsiga ogenomtänkta kommentarer om fiktiva katastrofer och misstänkt påhittade eländen utan slut.

Man försöker klaga och stava fel, med larviga miner bakom ryggen på intet ont anande medlemmar, som om de inte hade annat att göra än att besvära sig över petitesser helt utanför deras intresseområden och påhittade värdeomdömen.

Blää!

Ingen kan vara intresserad av sådant som knappast ens går att begreppsanalysera vare sig  i sina trängsta förvecklingar av osårbarhet eller ynkligt gnällande motsägelser.

Liksom för motsägelsernas egen skull!

Att inte kunna glömma när man har fullt upp över öronen med ogrundade sakfrågor som möjligen skulle sakna intresse för en halvdöd råtta.

Då hjälper det ju inte att skrika och gnälla med dessa överdrivna åtbörder av profana ytterligheter eller deras disparata konstruktioner. Va?

Så därför är det väl lika bra att hålla käften en gång för alla i stället för att lägga sig i omöjligheter av fiktiva snålhetsyttringar med påkänningar ända upp i de mest avlägsna extremkontroverser.

Det är väldigt svårt att sympatisera med sådana larvigheter, särskilt som det inte ens låter som något man kan hoppas ska kunna leda till vare sig plausibelt konstruktiva eller översvävande dimmigheter.

Vad tycker du själv?