Kan någon begripa varför -------, och hur kan det komma sig att -------, jag råkade härom dan passera, och såg ------.

Det måste -------.

Lyckligtvis har jag insett ------, men det har krävt mycket arbete.

Dessutom kan man ju fråga sig varför ------ och hur man kan tillåta att --------.

Finns det inga mekanismer som -----?

Det hemska är att ------ inte tycks inse att -------, fastän ---------.

Tack alla ni som ändå begriper, men -------- så att ---------.

Jag brukar titta upp till kompisen ibland och se television, om jag tror att det är nåt att se, vilket det nästan aldrig är, om det inte är häxan surtant förstås.

Nu har en lång tid kanalerna åtta och nio sabbats av  en skrollande text som talar om att kanalerna ska  byta plats (jag tror att dom menar ändra plats). Hur som helst måste man ta tag i kanalinställningen, som man annars mycket sällan använder.

Här är fjärrkontrollen på kompisens TV:

 
Viktiga knappar är MENU och EXIT, samt styrknapparna däremellan, en oval blaffa i mitten (märkt OK) och pilknappar runtom.

Börja med att trycka MENU. Först en gång, då visas inställningsmöjligheterna för själva TV-bilden. Tryck sedan MENU en gång till och du ser detta på TV-skärmen:

 
Vandra upp och ner mellan textraderna med upp- respektive nerpilarna.

Gör olika val genom att trycka höger- eller vänsterpilarna.

Här är STANDARD EURO, läget (Mode) MHz, kan också vara t.ex KABEL, I denna bild lyser MHZ 147.25 i gul färg, eller hur?

Om du nu vill göra en sökning klickar då på höger- eller vänster och frekvensen börjar ändras.

Om apparaten finner en stadig bild stannar den där, och du kan antingen skanna vidare eller välja på vilken knapp på fjärrkontrollen du vill ha denna station.

Detta läge råkar visa frekvensen 149.25 MHz (megaherz) vilket är frekvensen för kanal 9, som också knappen står inställd på (Pr 09).

Gå ner till raden Pr 09 med neråtpilen, samt VIKTIGT, tryck på den stora ovala mittblaffan OK!

Stationensfrekvens fixeras nu till kontrollens knapp nio.

Hurra för det! Tryck sedan på EXIT och saken är klar.

Gick detta att begripa? Det är frågan om det...

Jag tittar i mitt kylskåp in, som det står i visan.

Skåpet är tomt.

Allt fattas.

Jag packar mina burkar och pet, statar en tvättmaskin, går ner till den söta ICA-tjejen och handlar.

Kvittot visar - håll i er - 177 kronor!

Man tror inte det är sant.

Jag har bara 83 kronor om dan, men nu var det tvunget.

Bara vanliga saker: mjölk, grädde, sportbröd, blodpudding, ägg, korv, men det dyraste blev nog en riktig bit ost, som jag inte haft sedan en månad.

Alla ni tusentals läsare av min blogg, skänk mig en glad tanke, när jag sitter här och tar en kopp kaffe med ostsmörgås.

Nu ska jag ner och hänga tvätt, det var bara en snabbtvätt, några skjortor och annat, i morgon blir det mer.

Då kommer tvättmedlet och dessutom måste jag köpa tandkräm, hå hp ja ja.

jag är positiv. Men klockan 17:23 började det flimra, synen försvann. Migrän. Det sitter i ett dygn mer eller mindre. Jag tog på mig och gick ut för att om möjligt andas in lite frisk luft. Börjar skymma långsamt. Gick i mitt dånande öronsus och tänkte på ingenting. Gick till Sankt Eriksplan. Någon petade på mig tyckte jag, och en gång till. Tre småtjejer frågade klart och tydligt vet du var Fridhemsplan ligger? Ja, det vet jag, Ska ni gå? Ja. Jag visade riktningen, först en bro, sedan två kvarter, stort ställe. De tittade allvarligt på mej, tackade och försvann. Hade jag visat rätt? Fridhemsplan, ja, det stämmer. Undrar hur gamla, kanske tretton-fjorton, jag jämför med mina egna barn. Så kommer huvudvärken, långsamt. Promenerade en bit uppåt Odengatan för att titta i antikaffärerna. Så många sköna föremål. Ett par lampetter med tjocka gråa skärmar och gyllene socklar. Undrar vad dom har suttit, undrar vad dom kostar. Vände hemåt, nu nästan mörkt, vilken trist tid detta ändå är, lite för kallt, men inget regn idag tack och lov. Utanför Filadelfia en väldig transportbuss och massor av människor, troligen sångkörer som ska besjunga något väsentligt. Hemma möts jag av ett rätt irriterande matos. Det borde man få hyresreduktion för.

Doktor från Island

Första gången hade jag fått feber av ett otäckt sår på ena smalbenet. Jag hade övermodigt hoppat upp på en kajmur nära Rolands båt på Kastellholmen, men inte riktigt orkat med det.

En tid senare var jag i Stora Sundby, det var en söndag och vi måste fara in till Eskilstuna vårdcentral där jag efter rätt lång väntan fick träffa doktor Gudmundur Karl Snaebjörnsson som skrev ut  Dalacin 300 mg. Febern gick ner efter någon dag. Elva dagar senare fick jag till råga på allt elände en toxisk allergisk penicillinreaktion med vansinnigt kliande nässelutslag vilken tvingade mej till akuten på KS igen.

Förutom Eskilstuna, Kungsör och Torshälla blev Vinön i Hjälmaren, Vingåker och Kjesäter stora upplevelser vid detta besök hos systerns sommarställe.

Vingåker initierade ett bra arr på Vingåkersdans, det var i juli 2003. En självständig basstämma som är mycket vacker i inledningschoruset.

Nästa år blev det också en kortare vistelse på Stora Sundby, vi for till Örebro och fann Jeremias i Tröstlösa (Levi Rickson) grav på Almby kyrkogård.

  Den suveräna spisen hos Solan i Stora Sundby som användes till all matlagning och förstås uppvärmning.

Nu var det en egendomlig svullnad och rodnad som föranledde systers inkallande av doktorn. Jag hade trott att han var från Åbo, eller möjligen Baltikum, men det visade sig snart att jag fick gissa på Island. ”Stämmer precis”.

Idag blir det kontrastmedel och röntgentomografi (spiral CT verkar specifikt för lungemboli, tror jag) på fyslab, också Karolinska, Men sedan blir det väl full fart igen.

Hur känner man sig i allt detta? Omhändertagen, men utsatt för omständigheternas famlande mellan hereditära situationer och teknikens utveckling.

Pratade i går med Bitte, trevligt. Återupptog kommentarer om spenatsoppa med Sorunda prinskorv och hårdkokta ägghalvor. Läcker husmanskost. 

Ola jobbar för fullt, heja Ola!

Ont? Inte så mycket. Oro? Tja, en del får man väl säga.

Jag vet inte vad som är värst, men måste väl erkänna att det finns en hel del fantastiskt trevligt och underbart.

Antingen det man ser, det man anar eller det man inser.

De med insikt om sitt eget liv byggde så småningom upp en gigantisk historia som här och där lämnar sina spår.

Några hittade på gudar, och andra bestämde att man skulle tro på dem.

En kristendomslärare var en baddare att reta gallfeber på elever, som inte klarade att argumentera med honom

Internet har lärt folk att tycka saker.

Man kan tycka om det mesta, i alla ämnen och ämnesområden.

Några tycker att man ska äta med pinnar.

Några tycker att spindlar och maskar är äckliga.

Några tror på saker.

Några slår ihjäl dom som tror på fel saker.

Några håller slugt käften och smyger stilla i korridorerna.

Men jag, jag vet hur det är, jag.

Några älskar blommor, några sticker sig på taggarna.

Några kan inte mjölka getter.

Några tycker att katter är gulliga.

Andra äter katter, i Belgien tog katterna nästan slut under andra världskriget.

Någon bjuder chefen av elakhet  på hans katt med gräddsås och gélé. Chefen visste inte att katternas revben är runda till skillnad från kaninernas.

Sedan fick chefen veta att han varit med och festat på sin katt med de runda revbenen.

Några skrattade. Chefen drog sin pistol och bar sig åt.

I Albanien utrotade man alla katter, därför att de åt mat som befolkningen borde haft.

Miljoner kineser skrämde småfåglarna med dukar och andra tygstycken, så att de inte vågade sätta sig och sedan föll ner av utmattning och dog.

Jag har inte hittat på det jag vet och minns och sett med egna ögon.

PROSPICITO TECUM TACITUS, QUID QUISQUE LOQUATUR: SERMO HOMINUM MORES ET CELAT ET INDICAT IDEM.

Jag ojade mig länge men beslöt till slut att åka iväg. Jag har ju kort, om än dyrbart, men jag behövde också lite smått.

Alltså 77 till 'Liljeholmen och 748 till ikea. Hemma igen inom två timmar. Hyfsat trevlig resa. Man sitter och funderar  på nästa bok och hur man ska skaffa mer pengar.

Såg det jag ville, tog några bilder, köpte inget utan stannade i livsmedelspåhänget utanför, där jag köpte tio garanterat läckra wienerkorvar för tjugo kronor. Sånt är priseffektivt.

Väl hemma finner jag mig ha vunnit auktion på Tradera, en efterlängtad soldatintruktion för nio kronor. Hurra! yippeeee!

Igår promenad förbi Solnadal. Underbart stilla och vackert. Se tidigare blogg. Här Caspars underbara målning jag nämnde i förra inlägget:

 Konstnären levde 1774 - 1840, så detta motiv kan väl ha tillkommit runt tiden för min farfars fars födelse 1816. En sedan länge vilande kyrkogård, kanske i Dresten, där varje monument en gång minde om en människas nu avslutade liv på jorden.

Idag studerat Kinas expansion och funnit en överblickande rapport om jordens existens. Mycket intressant. Det gäller att hålla sig alert om man kan.

Och det gäller att inte sticka ut varken haka eller tunga i denna explosition.

Såg ett program med glada Kalle Moraeus. Som alltid en märklig blandning av något tramsiga och gapiga popartistar och skickliga musiker. Man förnimmer en skugga av undergång i denna soppa. Där fanns en fantastiskt skicklig finsk violintjej och en internationell Chardasmusiker som hade tekniken fullständigt klar för sig.

Men Kalle är verkligen en duktig folkmusiker, han kan verkligen spela fiol på det rätta sättet också.

En gång kom han in på en fest i konserthuset och spelade en gånglåt. Jag frågade honom, om han hade lust att spela Rättvikarnas som jag vid den tiden var mycket förtjust i. Svar på bredaste dalmål: "Är du tokig, ja e ju från Mora". Men snart fyllde han vänligt på: "men visst spelar jag den om du vill". Det blev dock aldrig av den gången.

Han har alltid varit showig till sin natur, en gång hörde jag honom och Roland Johansson sjunga en duett ur pärlfiskarna till publikens synnerliga uppskattning. Båda herrarna har en stor förmåga att klämma ur sig operatoner fast deras huvudinstrument är violin respektive pukor.

När man kommer in på överblickar, ligger det nära till hands att erinra sig Kårsdragets epoker.

Deras första lilla epskiva från 1960 (!) innehåller en fräsig version av Stars And Stripes. Här hör man hur det lät om detta unga, duktiga gäng på den tiden. Idag är Kårsdraget en glad skugga av fornstora dar, men har en ganska fyndig balett. Visst kan de spela, men jamsolona låter mest som löst  hopfogade skalstumpar utan större inre sammanhang.

Här kan du höra Stars and Stripes, på plattan fyndigt döpt till Stjärnestrimlor. Lyssna inte minst på den högst skickliga tubaisten! Och förstås den suveräna flöjten!

Man ska inte tro att man e nåt...