Alla inlägg under september 2011

Av Th - 30 september 2011 08:48

Det enda som löser sig är en buljongtärning sa Karin Ehlers en gång för länge sen i en av vad hon kallade sina Keismer. Jag blir vemodig bara jag tänker på det, tidens flykt, starka känslor och Everyday med mera. Februare 2001, tio år bara dock.


Men nåja, det beror ju på vad man menar, om det gäller att bara sitta ner och tro att saker löser sig av sig själv, har hon ju rätt.


Jag fick ringa till banken igen, fick kontakt med en annan tjej som visste saker, mitt i, när vi satt och försökte reda ut saker, började systemet att fungera.


Men en personlig pinkod måste jag ju ha, så det är tydligen bara att fara ner och skaffa en på det enda kontoret  i stan. Alltså, vilka öppettider kan dom nu ha?


10 - 17 visade det sig. Jaha. Någon sömn blev det inte, känns lite oroligt och knasigt.


// krass och pum




Av Th - 30 september 2011 07:06

I morse klockan fem, skulle betala hyran innan jag ämnade somnade om.


MEN DET GICK INTE!


Fel på lösenord eller pinkod fick man veta.


Börjar klicka efter hjälp, sitter och lusläser alla instruktioner, skittrött, alltmer osäker och irriterad.


Ringer banken vid kvartisextiden, telefonkö plats nr 4, beräknad tid 8 minuter, fick instruktionen att klicka in telefonnummer, så skulle dom ringa, verkar ju OK,


Sätter mig på toaletten och skiter, tog med telefonen i handen, JUST DU RINGDE HON FÖRSTÅS.


Fick av den klart klara och trevliga tjejen veta att DET ÄR NÅGOT FEL PÅ BANKEN, och att det (troligen) kommer att vara åtgärdat tills sista deadline för dagens utbetalning.


JAHA. Jag får hoppas på detta. Det är sällan jag betalar hyran (6400) så här sista dagen, händer nästan aldrig, jag brukar alltid ha flera dar på mig i reserv. Jag har aldrig missat en hyra, det är sånt man bara inte gör.


Men nu kan jag inte gå och lägga mig igen, är enormt trött, kanske ledsen, lite bragd ur min fattning. Det är väl sånt som händer. Mera kaffe.


BLÄÄ,ftff, ftff!


Vi måsta vara rädda om


varandra och ta vara på oss, vi


som ännu är tillfinnandes!



Av Th - 30 september 2011 03:33

I går tog jag mig ned till systembolaget på Regeringsgatan 44 och köpte en Jever pilsener, som är den överlägset godaste ölen i hela världen.   


Medan ärtsoppan kokade, reste jag ner 17:45 och steg av tunnelbanan vid Sergel.


Gör inte om detta!   


Outhärdligt trångt och stressat, det är helt enkelt för jobbigt när det är för mycket folk i farten.



Ärtsoppan var ljuvligt god, mycket fläsk, en halv gul lök, koktid nära två timmar, kryddat med salt, timjan, mejram, och Slotts-senap Original, den enda senap som passar till ärtsoppa!
 


Jag tänker på Albert Engström som en gång blev bjuden ärtsoppa, värdinnan meddelade sin oro över om redaktören skulle vara belåten med soppan, och fick svaret att det är inget emot vad jag är.


På kvällen drabbas jag uppe framför kompisens TV (har ingen egen) av ett förfärligt debattprogram, utan styrsel, virrig organisation, med en massa aggressiva främlingar som på ett eller annat sätt ondgör sig över att olika folkslag ser olika ut (vilket dom otvivelaktigt gör), och att det skulle vara rasism att påpeka detta.


Negrer, bastarder, kineser och vita (samtliga i Sverige!) meddelar kategoriska omdömen på ibland bruten svenska, under en helt uppgiven programledarinna, som på intet sätt visar sig vuxen uppgiften att leda. Någon visade den blåögde lintotten på Kalles kaviar, vilket negern genast ansåg rasistiskt.


Hon heter Belinda Olsson (av mig nu benämnd Vinda-Belinda), har spinkiga kycklingben (borde haft jeans eller lång klänning), är trettiosju år och en katastrof i sammanhanget.

Förutom att hon inte har den minsta respekt för situationen, är hon en virrhjärna med partiska synpunkter som skymtar fram emellanåt i en larvigt överlägsen attityd. För helvete, BYT UT DETTA HÖNS!


Men det absolut värsta är detta att människor pratar långa stunder rakt i munnen på varandra, DET GÅR JU INTE ATT URSKILJA VAD DOM SÄGER, NÄR DOM PRATAR SAMTIDIGT, och vad är det då för mening med ett debattprogram?


Här förekom även den rätt säkre Bert Karlsson som meddelade det viktigaste av allt, helt ignorerat av Vinda Belinda: den enorma mängden illegala invandrare vi har i Sverige, tar jobben, underbetalda, fuskande, skattesmitande och allmänt destruktiva, och liksom alla främmande element leder till sjukdomar, konflikter och undergång.

Efter ett sådant program börjar man undra om man inte skulle byta sin socialdemokratiska slentrianröstning i framtiden...


Vi måste vara rädda om varandra!


Åh guuud. FTFF, FTFF, FTFF...



Av Th - 29 september 2011 09:27

Tro mig eller ej, men nu finns GIK i en ljudande version med Göbbarna!


Ett jäkla snårande med modifieringar och uppladdningar av filer i DreamWeaver, Perl, Paypal och Luscinia Music.


Nästa på programmet är planerat att bli "Nu e de vår", också med Göbbarna.


Fast jag är osäker på om det ska heta Gubbarna eller det göteborgska Göbbarna.


Eller nåt helt annat, Gubbarna finns ju med Magnus Uggla och gubbar förekommer i diverse julsånger.


Och GIK? Vad kan det betyda?
Jo, Girl in kassan - Girl in cashier, Flickan i kassan, whatever. Kolla i Luscinia och leta efter noter och ljudande musik!


I går ärter i blöt, gudamat i dag alltså, tillkommer en gul lök och det feta, goda fläsket. Med Slottssenap, saknar ord...   





Av Th - 28 september 2011 09:37

Inser att jag måste ha det där programmet.   

Inser jag måste gå igenom CD-DVD-buntara för att finna det.

Blir trött bara av tanken.


Har diskat, men återstår lite mer rengöring i köket, återstår sortering, massor av små åtgärder som är enkla, men inte så trängande nödvändiga att de tvingar.

Hos Arkitekten renoverar man, målar och städar, man undrar vad som ska komma, och vart de har taget vägen som var där förut.

Känns enklast att bara ta en kaffe till och stirra i kompisens TV.


Borde skriva alla mina artiklar jag har suttit på KB och forskat fram informationer om.


Kanske skriva något mer arr för Draget? Men dom är inte intresserade, man undrar varför, såvitt jag vet använder man understundom mina arr. Jag gjorde i våras ett utmärkt trevligt arr på "Please Don´t Talk About Me When I´m Gone", med sång och musik och flyt. Konstigt, man hör hur det låter. Konstigt. Ftff, ftff.


Men det känns enklast att bara gå upp till kompisen med kaffe och bara bläddra bort all idiotisk reklam.

Lämnade blodprov i går igen.


Ftff, ftff, ftff


Få se hur jag gör... klockan är ännu bara förmiddag.

  


Hittat programmet, TACK Ola!

Gjort rent spis & allt, INGEN TV I KVÄLL! TRIST!

Käraste vänner lev och ha hälsan!



Av Th - 27 september 2011 15:43

Ja, ibland blir allting fel och de varmaste förhoppningar skiftar om till de högst oväntade besvikelser.


http://www.birkastaff.eu/akerblom/index.htm


jag vet att

Av Th - 26 september 2011 11:05

Den bästa tiden på året.


Vi har några månader kvar, då det bara blir bättre.

Svalt och skönt i luften, man får ha kläder på sig, och kan andas.

Naturen har mognat, naturen har uppnått sitt mål för året.

Vännerna på Facebook tävlar om vem som visar upp vackraste korgen med kantareller, trattkantareller och trumpetsvamp.


Främlingarna på hötorget skriker sina försäljningsramsor och försöker lura på medborgarna vattnad svamp, för att få  in några extra kronor. Om man klagar får man höra "jak harr extra torr svamp får dej, hur myket ska tu ha?" Några månglare försöker till och med börja ösa upp sina produkter för att därmed söka låsa ett köp.

Vad har dom här att göra?

En gång bodde det mest svenskar i Sverige, kanske blir det så igen, men för närvarande är antalet smitare rent groteskt.

Smitare som det blivit på modet att kalla flyktingar.


Det är så sorgligt.


Av allt djävulskap som vi människor har ställt till med på jorden är väl den medvetna rasblandningen det värsta. Fullt jämförbart med alla former av förintelse och missbruk. Skadorna är enorma, kostnaderna likaså.

Det pekunjära anslaget sjukt.


Troligtvis går det över så småningom, men det är så bedrövligt och  ledsamt.

Till och med i landslagen smugglar man in negrer och andra främlingar, det är så sorgligt, framför allt för att det är så totalt onödigt.


Vi är nu dubbelt så många människor på jorden som vi var före andra världskrigets utbrott.

Jämfört med normalpopulationen är vi sex miljarder för många.

Alltså inte sex miljoner, utan tusen gånger det. Sex miljarder.

De flesta värdelösa tärare på jordens resurser, med ett medvetande som till nittofem procent består av vidskepelse.

Jag såg ett obehagligt program från Afrika, där negrer för att imponera på kvinnor tvingade sig hoppa och lalla som dagisbarn, utkletade med olika färger i ansikte och klädesutstyrslar. All kultur totalt avskalad och eliminerad.

Det är så beklämmande.


  
Arkitekten har nu flyttat definitivt från sin lokal härintill (se bild ovan från ett av skyltfönstren. Man skönjer lite av rummet innanför speglandet i fönstret).


Det gick väldigt hastigt. En av de små vemodiga inslagen i livet. Jag hann inte fråga när han flyttade in, men minns att det förekom ett inflyttningsparty med drinkar och välkomstblomster i fönstren. Kanske skrev jag något i dagboken.

Inredningen var förfärlig, en typisk arkitektinredning, enkla bord och stolar och ett antal datorer, ingen utsmyckning på väggarna.

I genomsnitt satt där fem-sex personer hela dagarna och stirrade in i monitorerna. Det började för säkert tre år sedan och får nu stå som en symbol för den föränderliga tidens flykt i livet.


Något år satt där en glad ung man som alltid liksom nickade och hälsade glatt genom skyltfönstret. 'De senare åren satt där en mycket vacker flicka med tilltalande utseende och stirrade in i sin bildskärm. Varje dag i flera år.

till skillnad från den unge mannen såg hon alltid otroligt sur ut, med en elak blick som klippt ur Moment 22: "Du ska inte tro att du får ligga med mig".

Nä, nä. Vem skulle kommit på tanken.. fast av utseendet att döma, vore det inte svårt att förstå om det hade hänt...


För det mesta hade hon håret enkelt upptrissat i en Lillamyliknande tofs, men det hände att hon låtit håret falla ut i en tjock lugg som var helt oemotståndlig. Dbpg dessutom, utan tvekan. Men alltid samma ilskna blick om man råkade möta hennes en åttondels sekund.


Så var det Chefen, som emellanåt verkade hjälpa sina medarbetare. I varje fall upplevde jag honom som chefen, han hade det där utseendet som människor med självsäker pondus har. Ibland stod HON bredvid honom, tittade i monitoren och lyssnade på instruktioner, ibland stod han bredvid HENNE och gjorde några kommentarer.

En gång, en enda gång, råkade HAN titta upp och såg Wilhelm och mig passera. Då log han ett kort leende.

Om jag hade hunnit stöta på honom någon av de sista dagarna, hade jag nog vågat fråga lite nyfiket om verksamheten. Nu är chansen missad, som så många andra chanser.


Men många chanser lyckades jag gripa tag i i sista sekunden, och det gav faktiskt en del kontakter i förlängningen. Som Bies frimärken och de fransiga jeansshortsen i tvättstugan. Också ett år av vemodig undran som fick sin vänliga upplösning.


Nu kommer väl något nytt, alltid spännande, man kan ju hoppas på det bästa.




Av Th - 25 september 2011 19:05

Stolen vid datorn har gått sönder, så jag får laga den.

Så tar jag en bit ur kylskåpet.

Sätter mig att skriva några briljanta bloggsidor.

Går på toaletten.

Står och funderar en stund.

Tar upp gitarren och komponerar några fina stycken till ett TV-progam.

Går till mikrougnen och värmer några köttbullar som jag tagit ur frysen.

Går in i badrummet och duschar.

Sätter mig vid datorn igen och skriver lite.

Tar gitarren och börjar komponera en etyd, men gitarren går sönder, så jag måste laga den.

Går och lägger mig.

Sover.

Går upp.

Sätter mig vid datorn och skriver en bit på en novell.

Tar en bit ur kylskåpet och värmer i mikron.

Blir trött och måste vänta en lång stund.

Märker att toaletten gått sönder, så jag går in i badrummet och lagar den.

Går in i köket och äter något.

Lagar datorstolen som gått snder igen.

Står och funderar en stund.

Blir trött och måste vänta en lång stund.

Känner mig ensam.

Går och lägger mig.

Sover en stund.

Stiger upp och sätter mig vid datorn och skriver ett stycke.

Blir trött och måste vänta en lång stund.

Lagar toalettstolen som gått sönder.

Går på toaöetten.

Tvättar händerna.

Komponerar ett stycke för gitarr.

Blir trött och måste vänta en lång stund.

Går in i badrummet och gör rent i duschen.

Går ut till datorn och tänker skriva en bit på min roman, men stolen har gått sönder, så jag måste laga den.

Går och lägger mig.

Sover.

Tar upp gitarren och börjar komponera, men gitarren går sönder, varför jag blir tvungen att laga den.

Blir trött och måste vänta en lång stund.

Går på toaletten.

Går ut i köket och äter en bit.

Blir trött och måste vänta en lång stund.

Står och funderar.


Och inte får jag särskilt mycket poäng för allt mitt arbete.

Berättade jag att jag vid ett flertal tillfällen också svabbat golvet i badrummet?





Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27 28 29 30
<<< September 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards