Alla inlägg under juli 2011

Av Th - 29 juli 2011 09:20

Installationen är i full gång.

Borra, häfta, klippa, koppla, klipp, klipp, klipp.

Rätt igenom flera väggar, starka maskiner.

Häftigt.

Installationen klar 11:30. Huvudvärk, ständiga, får väl försöka vara klad över det ändå. Panodil. Nötter, russin och grädde som tröst, gott.


När jag ställde in laptopen i sitt hålrum FANN JAG KOMPLEXERS SERIENUMMER!


Den bara låg där som ingenting.


Så DET var det genialiska ställe jag lagt den på.



Det är nu installerat, och liksom övriga Steinberg håller den koll på ASIO-systemet, och säger till om I/O är möjlig.


Nu läsa manual, och sätta mig in i den komplexa uppbyggnaden, inte bara av enstaka ljud, utan också av dynamisk ljud, som förändrar sig i tiden. Det kan bli rena rymdupplevelsen  .


Igår var det hundra dansband som gällde, och man lär sig att man inte ska tro att man e nåt. Varje gång jag tänker på Sandemose och jantelagen tänker jag på Staffan Lindberg, denna underfundigt humoristiska och begåvade person som har gett mig så mycket under hundratals spelningar under åren. Den sista Säkkijärven med sax i slutchoruset hade blivit den bästa av alla. Någonsin.


Efter dansbanden återgår jag till SEGLINGARNA, och efter det blir det väl SPELNINGARNA.


Jag njuter av den höga värmen och den kletiga ofattbart ljuvliga känslan av att skjortan klistrar fast vid kroppen i den höga luftfuktigheten.


I går äntligen ner att köpa socker och blåbärsglass. Vid kassa ett satt Den Vackraste, och till råga på allt dök Lilla Indian upp bakom, och började konversera sin kompis i kassan. VISA-kortet hakade upp sig och jag kände mig fruktansvärt pinsam, dessa varelser är värda ett bättre öde.


Sommaren är kort. När kommer regnet?


Några av mina absolut finaste sommarupplevelser har varit i starka, flödande sommarregn, ibland också med åska.


Den sommarens vackraste dag för länge sedan, när jag hade cyklat ut till Bromma flygplats och stod i skydd och kollade det enorma regnet, som gick över på en halvtimme och efterlämnade en härlig friskhet. Det var en lycklig tid.


En annan sommar uppe vid Stadshagens idrottsplats, när jag fick vänta i flera timmar med cykeln under ett tak, det var underbart och på kvällen var det familjemiddag ute hos Maggie.


Ding-Dong, man ska inte tro att man é nåt, eller hur, Bitt?





Av Th - 28 juli 2011 16:29

Det finns flera hundra aktiva dansband i Sverige för närvarande.


Alla heter inte nåt med Z, men många gör det.

Jag tycker det känns som en tendenz att återgå till mera normal stavning, men det kan vara inbillning.


Dom som har fler än tio spelningar inbokade kan vara svåra att få kontakt med, och de som har över 20 är definitivt så inne i svängen, att man bara kommer åt dem genom hemliga krypterade kanaler.


Troligen har de en stor belastning av odräglig beundrarpozt, kanske lätt att förstå.


Ju fler inbokade spelningar de har, desto svängigare, modernare eller mer bearbetade hemzidor. Troligen har de råd att anställa skickliga websidemakare.


Det räcker ju inte med att hemsidan ska förmedla den fundamentala informationen, den ska helst göra det på ett snitzigt och helst nästan obegripligt sätt också. Inga enkla stenålderstypsnitt här inte och framför allt MÅNGA olika.


De lägre utvecklingsnivåerna, vad inbokade spelningar beträffar, har gärna en kontaktlänk, i högre nivåer rör det sig om bokning eller bokning & kontakt, och de högsta nivåerna levererar blott en snigel-box-adress


Gemensamma är deras stora, vackra gruppbild på det glada och leende bandet. Finns en tjej med ska hon förstås ha kort kjol och se läcker ut, samt vara placerad i centrum, underligt vore det väl annars.


Dansbandgenren verkar frodas, varje dansbana i Sverige engagerar åtskilliga grupper per säsong. Minns den förtjusande TV-serien från Täfteå, den höll.


Man känner att man inte ska tro att man e nåt.


Särskilt inte i denna kväljande, fuktiga hetta.


Bara att vänta.

Vänta, vänta, Vänta, vänta, Vänta, vänta, Vänta, vänta, Vänta, vänta, Vänta, vänta, Vänta, vänta, Vänta, vänta, Vänta, vänta, Vänta, vänta, Vänta, vänta, Vänta, vänta.

PUH


Av Th - 25 juli 2011 10:42

Sjutton grader, lättaste duggregn, svalka, vatten - livets förutsättniong och bevarande.


OBEGRIPLIGT

har blivit det nya adjektivet för något extremt stort, även om alla fakta är för handen. Det är väl bara att acceptera, senast för en timme sedan hörde jag Victoria meddela om det obegripliga som hänt i Norge. Kan man använda detta adjektiv även om något positivt? Jaa då, dessa kakor är obegripligt goda. Han flög med obegripliga tvåtusen kilometer i sekunden. Den rörde sig obegripligt långsamt.


För mig är det  komplett obegripligt med människor som frivilligt utsätter sig för den stekande solens tryck på badstränder ellar andra oskyddade ställen. Det är närmast perverst, och tillhör den moderna människans värsta egendomligheter. Bara att stiga ner i kallt vatten är för mig helt vedervärdigt.

Människan har sedan tiotusentals år utvecklat ett samspel mellan kropp och kläder, som dessutom, förutom välbehag, leder leder till allt högre grad av skönhet.


Detta djur på planeten har två grava defekter, nämligen blindtarmen och fötterna. Den förra ser vi inte, men blir den inflammerad måste den opereras eller leder till döden.

Fötter är nånstans mitt i utvecklingen och i synnerhet nakna tår är kanske det mest avskyvärda en levande varelse kan visa upp. Man kan vända bort blicken, men det finns gränser.


De Norska morden

Nu har vi kommit till detaljerna i det fasansfulla, men inte obegripliga, norska dödandet. Löpsedeltidningarna kommer nog länge att manifestera läskiga detaljer som inte är svåra att sätta sig in i. Fast obegripliga.


Men mekanismen är den samma som när flygplanen flög in i World Trade Center, det var den expansiva och klåfingriga amerikanska utrikespolitiken.

Hade dom hållit sig i styr hade intet hänt, säger mången.

Det skulle alltså vara deras eget fel, liksom i alla situationer där den ena makten lägger sig i den andras in- eller utrikespolitik.


Anders Behring Breiviks film säger ju en del, men inte en enda gång har jag hört någon komma på den enkla lösningen att återställa det defekta, nämligen att skicka hem de inblandade. Dom har inte kommit hit med våld utan av inbjudan, så totalt onödigt. Om människor ska leva i fred och endräkt måste de hålla sig hemma i första hand. Är det jobbigt hemma måste de kämpa, precis på samma sätt som alla stater och samhällen en gång har uppstått.

Nu verkar det som om filmen censurerats bort, hur ska man tolka det? Är det etablissemangents rädsla för att sammanhangen ska verka förklarande för gärningsmannens agerande? Men det obegripliga låter sig nog inte förklaras.


Jag har så sakta börjat anteckningar om seglingarna.

En segling är definierad när den innehåller minst en övernattning på land eller i båt. Åter blir jag glad och rörd över det jag fick vara med om, och lite av det ska jag försöka förmedla till mina barn och barnbarn. Vindens sus över böljorna, vattnets stänk i bidevinden, blicken på kompassen, det dunkelt gröna vid skrämmande bottensynt, horisonten och sjökortet i knät.


Livet känns ganska kort och för min del är ett slags carpe diem just att teckna ner så mycket som möjligt, innan det är dags att lämna in från detta underbara liv.


Jag håller med Julius om att det är en trist dag idag, man känner tumultet after det senaste dygnets obegripliga händelser.

På dörren hade jag satt en lapp med texten "Väntar post! Ring om för stort för lådan".

Framåt dagen ringde hon på, brevbärarn, men hade endast en avi, själva det oerhört, obegripligt viktiga brevet fanns således redan på utlämningsstället.

Jag gick ner till Konsum för att köpa skorpor. Till sist fann jag en påse veteskorpor bakom en pelare, men jag hade verkligen tänkt köpa sockerkringlor. Det är ju enkelt att baka själv och tror jag ska göra det en vacker dag.

Så gick jag runt uppåt Birkagatan, svängde av vid Karlbergsvägen, där i systrarna Anderssons hörna satt en liten familj med stora tiggande pudelhundar.

Uppe mitt emot sextiosjuan, där jag bodde många år, kom någon slags arbetsmaskin brakande. Precis där jag just befann mig skulle han börja spola trottoiren. Ganska trevligt på nåt vis, en bred vattenstråle, borste och lagom dunst från avgaserna. Jag väntade en stund innan jag klev ut i det våta och lämnade in avin hos de sura människorna i utlämningen.

Det var en fin dag, jag kunde göra djupa andetag som Jan Malmsjö lärde mig en gång när jag var hemma hos honom i anledning av våra radiokonserter.

Så strosade jag hem denna fina dag den 25 juli 2011. Ska jag ringa Mari Kelpe? Vågar jag? Varför inte, säger geolog Bergh. Jag ringde. Inget svar. Sedan var det upptaget. Jaha.





Av Th - 24 juli 2011 10:53

Detta är en bild från syrrans fotoalbum.

Förmodligen skulle den mycket väl gå att få fram med bättre kvalité.

Den har sitt historiska intresse

  övre raden fr vänster: Karin, Roffe Nilsson, Sosso, Bob Lindqvist, Britta, Tompa, Bitte Esping

undre raden: Freddy Åberg, sexiga Gun Strid, Tommy Nilsson, rara Kerstin Öhrnström, Bosse.

Jag minns inte alls vilka Karin eller Bosse var, någon som vet?

Gun var klasskamrat till Sosso liksom Britta och Kerstin.


Bilden togs av någon vid Djurgårdsbrons fäste. Vi var på väg till Skansen, som vanligt hade vi knappast några pengar, men i vår ungdom glada och fnittriga.


De flesta har levat färdigt sina liv, men åtminstone tre lever än i välmåga (Sosso, Tompa, Bitte).


Av Th - 24 juli 2011 07:43

I dag är det gråmulet och 17 grader varmt, den ideala temperaturen. Tack och lov.  Halleluja. Ingen migrän, gardinerna fråndragna, billigare med naturligt ljus. Solen skiner därovanför, var säker på det.


Man minns hur mycket underbart som finns i livet, och hör åsikter om att man ska ta vara på det.  Ingen kan ta ifrån mej de ljuvliga minnena från seglingarna i Stockholms skärgård med tältande på så många vackra skär och öar, och lyckan från alla tusentals spelningar. Einarl Malm, Albert Engström, docent Loberg och havets mjukt svallande vågor, hell! Det kommer en särskild webb om det också, här är dom tillfinnandes: Mina webbar.


Carpe diem.


Men livet blir inte bättre av att man sätter upp en skylt med "carpe diem" på dörren eller väggen. I varje fall om man inte verkligen har läst latin.


Det är vad man själv gör av det, som skänker djupet och den stora inre glädjen befriad från magi och vidskepliga undertoner.


Mina tankar går till offren av den 24 juli 1835, dvs i dag exakt 176 år sedan.

Jag kommer att skriva mer om det, som har berört mig så djupt.


Lycka till med målandet om det är så att du tänker skapa något idag!

Mulligan!


//Th



Av Th - 20 juli 2011 07:49

Så larvigt med bloggare som lägger in bilder på tjejer med sexiga kläder och stora bröst enbart för att väcka uppmärksamhet och få tittare. Barnsligt, på gränsen till över gränsen till det tillåtna.


Nya bildskärmen (fådd) har en sockel med 38% större yta än den gamla, så ormboet runt datorn måste redas ut.

Nu hänger objekten (mest strömdosor) i sina sladdar.

Inte tillfredställande.

Fann Lennet Kann (1844 - 1916) och berättelsen om de tio 1835 drunknade drängarna i går.

Väl gott nog.

Ska till KB och läsa mer om det.

Timern till akvariet tagit slut, därför att de två små kvicksilverbatterierna har tagit slut. Omodernt, Var finna en ny timer? Clas i Sjön?

Ja, Klas har KOPPLINGSUR 32-8618 på hylla C3´0, tillbehör batteri 22-3910.


Ljudkortet  PHASE X 24 måste om installeras varje start, så jävla dåligt och fånigt.

Hjärtat sitter lite löst i bröstet, märklig upplevelse, det började i går.

Sjukt.

Mitt i när jag satt och skrev det här, blev bildskärmen svart, och meddelade att den hade äntrat SLEEP MODE.

Varför i helvete då? Det har jag inte bett om.

Så nu har jag fått skriva om allting, jätteirriterande.


 



Av Th - 11 juli 2011 08:04

Tvättstugan.

Började alldeles försent.

Hittade igår dites moi ma mère, efter så många år.

Började skriva av alla sjukhusvistelser under pappas sista år.

Tecken tyder på embolier, så det är väl från honom. Dyspné.


En liten fördel som han knappast visste om, eller hade anledning att tänka på, var att han fick att göra med svensk personal, sjukhusen var städade under översköterskans stenhårda ledning. Hur kunde man ta bort något sådant?


Det man säljer kan man bara sälja EN gång.

Sedan är det för evigt sålt, sålt, sålt, och så har man inget mer att sälja.

Den horribla entreprenadhysterin hade man inte ens börjat ana.


Folk gick ofta trygga på gatorna.


Vemodigt ledsen, lyssnade på Simon & Garfunkle som pappa stillsamt uttryckte att han tyckte om i sitt sista år 1970. Den var ny då, och spelades väl ofta i melodiradion.

Gnolar också på Judy min vän. Varför är du så tankfull...


Gjorde Schlemmertopfkyckling i lördags, underbart gott.

Gjorde med ris och curry i går. Ockå underbart gott.


Telefonkonsultation onsdag den 13:e och installation fredag den 29 juli.

Idag totalrens i akvariet. Ja, ja, ja! JA! Ja, jag ska!


Nu ska jag kolla om inte Margret skickade några västeråsbilder en gång.

Att lägga in i åkerblommorna alltså.


Har massor att ta ner till grovsoprummet.

Demokratin galopperar...


Och dammsuga i hööörnen.


Men först en kycklingmacka som frukost.

  

Rutbröd förstås, man får plats med MYCKET mer smör på rutbröd. Och dessutom är det ju så, att alla ÄLSKAR rutbröd.

Så bitar av kycklingen ovanpå.

En kyckling som varit i Schlemmertopfen i 90 minuter, ingniden med salt och proppfylld med lök och persilja. 225 grader.

Ja, det är faktiskt godis.


Vem vågar sig på det här? Alexanders bakelser?   


Nu klockan 11:20 aquariet mycket åtgärdat, tvättning av sand och växter, pumpen igång för att samla humus, fiskarna i en liten plastikbunke på skrivbordet, allt ett väldigt jobb.

Skjortorna, 5 st, upp från tvätten, men några t-tröjor tar tid på sig, själv är jag svettig och mitt i tagen, hur mycket hinner man, denna dag?

Två stora webbar återstår: alla spelningarna, i stort sett alla finns dokumenterade, samt seglingarna, samma där.

Vad jag längtar ut till skärgården, om man ändå kunde fixa det på något vis.


 



Av Th - 8 juli 2011 11:34

Var uppe o fikade hos Systrarna Andersson.

Synnerligen tilltalande tjej bakom disken, söt med kort och svarta leggins i fantastiskt fina konturer, men började med att konstatera leverpastejen slut.

Visade sedan trista, torra, färdiga franskamackor med ost och ost och ost och en massa äckliga grönsaker i form av sallad, paprika och kanske något mer, men förmodligen obetydligt med smör.


Elli tog ett vaniljhjärta, kaffet var dock OK.


Vaniljhjärtat fullkomligt igentorkat inuti, när kan det vara tillverkat?


Seg vaniljfyllning som verkar ha legat framme flera dygn.


Vid bordet bredvid en laptop som satt och skrev en bok, totalt intensivt, men han lyssnade säkert på vår konversation.


- Pussla ihop hjärtat och be och att få ett nytt!

Sagt och gjort efter en stunds tvekan.

Tjejen såg livrädd ut, klart störd, slängde det hoplappade, men levererade ett nytt.

Hurra!

Men det var lika igentorkat inuti, det.


Detta en gång så fantastiskt fina bageri dit mången vallfärdade efter stans godaste bröd. Finns själva bageriet överhuvudtaget kvar därinne bland maskiner och ugnar? Man undrar.


Utanför stod den fina bruden och rökte som många fina brudar gör i dessa gaturökningens tider. Men hennes ansikte lyste upp i ett leende när vi passerade neråt Birkagatan.


Vi gick till Konsum och såg Wilhelm på sommarjobb vid kassan, första dagen, med en duktig instruktör. Han log glatt när vi köpte mjölk och kaffe.


Jag hem och duscha, det kommer cumulus på himlen, men är säkert tjugofem grader, hoppas på regn i morgon, fast man undrar om man verkligen kan lita på väderlekstjänsten. Pratar hellre om solchanser än regnchanser, idioter.


This is all for now.






Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Juli 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards