Lätt begripa vad Gustaf tyckte om Hitler.

När andra världskriget bröt ut förlorade Gustaf en miljoninkomst som försäljningschef för Sverige på det franska företaget Michelin.

Som om det inte vore nog drabbades han av en orättfärdig värnskatt på nära hundra tusen, en otrolig summa pengar.

All gummiimport stoppades, Michelin upphörde i Sverige.

Shit!

Gustaf sökte sig till det militära för att slippa de sämsta tjänstgöringarna under beredskapen, men det behövdes mer, så han köpte en annons i Dagens Nyheter "köpare finnes till villor och fastigheter". Någon potentiell säljare ringde på den enda telefonen och Gustaf köpte en annons under rubriken villor säljes, och snart lyckades han förmedla affären och få sin rättmätiga provision!

Läs mer i denna underbara webb Gustaf Berghs fastighetsfirma!

Men varför "A lost day"?

Gissa... Migrän med stort flimmer och satans huvudvärk vid elvatiden på förmiddagen. Dagen spolierad.

Det tar aldrig slut.

Så nu gör jag Gudamat - en makaronipudding!

äntligen en blogg om Gustaf Bergh!

love you!

Jaha, just det, hyllningstexterna genomgångna, uppåt 50 stycken med vad allt det inebär av glädje och begrundan inför tidens obevekliga flykt. Tid två timmar.

Mycket häftapparat och textpenna. Fick faktiskt byta klamrar, var väl ett bra köp den där gången för länge sen när jag köpte säkert en ask med tusen. Också jätteförpackningen med gummisnoddar av bra kvalitet var ett bra köp.

Sedan då?

Ja, jag fick kontakt med Niagaramannen, inte mer med det. Han seglade ju tio år efter mej, 1958. En annan rutt, Lilla Essingen - Södertälje kanal - Oxelösund - Landsort - Vaxholm - Biskopsudden på Djurgården. Måste varit många mellanlandningar då dom var ute i fjorton dagar. Loggbok ej bekant, annan scoutkår dessutom.

Känner mig lite vemodig och  sorgsen, en alldeles speciell känsla. Och lite ont i huvet förstås.

Nu vet vi att det går mot mörkare, mildare tider.

Jag har ont i huvudet förstås, men gläds åt att jag fick kontakt med Niagara och några bilder också.

Till middag i dag fransk äggröra med grädde och läckra prinskorvar.

Efter tio år ute på Internet alltså kontakt med Niagara, men vad det kan ge återstår att se. Det var ju ett tag sedan.

Har idag sorterat MASSOR med gamla papper, man börjar skönja en överblick. Skapat den nya webben  Åkerblommorna, har jag redan nämnt det?

Tjatig och trött alltså.   

Detta är faktiskt midsommarafton trots att den ljusaste natten var den tjugoförsta.

Detta blir en väldigt lonely midsommar i dyster ensamhet.   

Elocon och Hirudoid. Låter som blodiglarna. Inte verkar det hjälpa.

Tyvärr är det väl så att midsommar sällan blivit något stort i mitt liv. I ungdomen blev det väl en del torftiga tältande utan resurser med mer eller mindre bekanta kompisar. Det var väl mest att man var trött och fick sova för lite.

1987 var det livigt spel på Gräskö, men året därpå mest trött.
1991 ensam i stan,
1992 Gammal Dansk i Västra Fallet,
1995 också ensam, sedan var det några år på Skansen med den turistiska, kommersiella yran.
1998 ensam i tomma staden. Jag skulle ner till Birkahallen och handla, men dom hade just stängt klockan tre, jag såg Emma med familj dra iväg på avstånd på de tomma gatorna, dom hade väl upptäckt det samma.

1999 var trevllg, då umgicks jag med Ola som kom  hit på sill och nubbe, sedan tog vi oss till Engelen i Gamla stan och var där hela kvällen.
2004 ensam.

Nyss fick jag veta att Kajsa med familj ska vara i Kungshagen. Jaha.

Dom andra far till Åbyggeby, snyft. Men midsommaren går över.

Jag har som vanligt tagit fram den gamla midsommarstången från Vik, Det får bli det hela. Måste tvätta också.
 

Jag har suttit och skrivit i Åkerblomsbloggen och letat bilder att skanna in. Det tar tid, för nästan alla bilder måste åtgärdas, beskäras, förstoras, roteras, färgjusteras, kontrast- och ljusjusteras.

Ja, bildletningen är tidskrävande, man vill ju gärna ha bilder från olika tidpunkter i livet för de olika personerna som nu alla är borta, unga, mitt i och ålderdomen.

Nu känns det extra ensamt, sömnigt och snyt i näsan. Nu går jag och lägger mej. Puss alla ära...

När jag sparar detta inlägg kommer det upp i Facebook också, men vilka läser det?

Det är programmering i visual basic, assembler, perl, dream weaver, C++, skapande av websidor, brottning med dator vartefter hårdvaran knakar i fogarna, och mjukvaran förändras på grund av reklam, eller att de överambitiösa systemerarna ändrar under fötterna där man trodde man var på fast mark.

Hatar reklam, hatar, hatar, det är ett av vår tids värsta gissel.

Här har du en tabell över det viktigaste jag skapat under många år och många timmar, mer än ett heltidsjobb, i princip 10-12 timmars koncentrerat arbete varje dag, inte för att tjäna pengar, utan för livet, av ideella skäl, för mina fem barn och mänskligheten.

Kanske inte undra på att man har dessa migränanfall minst två gånger i veckan med synbortfall, känselbortfall i händer och fötter, helt overkligt groteskt. Men jag har aldrig funnit det minsta samband mellan datajobbet och migränkramperna, de lever sitt eget liv.

Äntligen har vi passerat sommarsolståndet, nu går vi mot de underbara skymningstiderna, när allt blir mer och mer behagligt att leva, och  man kan plocka fram de sköna stearinljusen och så småningom bjuda någon på middag som kanske uppskattar det man gör. Levande servietter, charmiga matsedlar och god mat och dryck, det är faktiskt något!

Jag följer några bloggar sådär lite sporadiskt, några blaha, men en och annan både intelligent och underhållande. Tack för det ni duktiga, trevliga, älskade muppar!   

Varje gång jag startar datorn måste jag även installera ljudkortet, om jag vill ha nåt ljud, helt vansinnigt, oftast två gånger dessutom, brukar ta cirka en halvtimme allt som allt. Dessutom knastrar fanstyget, så visst måste jag göra något radikalt åt saken. Mitt som jag trodde högkvalitativa, rejäla Terratec PHASE X24, gud vad jag ångrar det dyrbara köpet, tror nog jag blev lurad från början, tyvärr.

Här finner du några av mina datajobb

 Du finner massor av länkar till människor och ställen som har betytt viktiga saker i mitt liv.

hej pyss!

En person med det namnet sökte kontakt, men hans epostadress försvann och jag ber honom så innerligen att höra av sig igen!

Det gäller segling med Niagara alltså

.  

Så här skrev Anders H, men hans epostadress missades, jag önskar att han kunde höra av sig igen:

Hej
Sökte på nätet efter Niagara och hittade din sida.
Själv seglade jag med Niagara sommaren 1958 från Lilla Essingen ut genom Södertälje kanal, ner till Oxelesund, upp mot landsort, vidare till Vaxholm och sedan in till Djurgården i Stockholm. Totalt var vi ute i två veckor. Jag var då 14 år. Motorn var på verkstad för översyn så det var att lita på vinden eller dra med jollen. Har inga dåliga minnen av resan, men vi upplevde alla typer av väder. Storm, regn, bleke, stora dyningar vid Landsort m.m Min pappa tog en del diabilder vid ankomsten till Stockholm. Man kan se på en av bilderna att det finns en större segelbåt till som troligen toillhöre sjöscouterna. Vet du något om detta.
Ser inte din mailadress, men om du skickar den till mig så skickar jag några bilder i färg.
Hälsningar
Anders Holmer

Jadå, men folk e inte kloka.

Utvecklingen går i stå och två slår en tredje.

Jag hade en gång en vän som hette Esping, men han är försvunnen.

Jag har en avig syster som har skaffat iphone och därmed är onåbar.

Människor omtolkar förutsättningar och ställer irrelevanta frågor.

En av de mest irrelevanta typen av frågor är "Varför sa du inte det när".

Det är signifikativt för människor med dåligt samvete.

Ska man våga befatta sig med människor med dåligt samvete?

Det är som moderaternas helomsvängning i frågan om tunnelbanesystemets i Stockholm utbyggnad. Jag tror dom har rätt, men vem tjänar på att tjata om hur de tyckte förr?

Arne, min vän, som förr levde nära Avestaforsens brus, verkar ha fått fel på datorn, hur det kan komma att drabba  mig är svårt att säga.

Nej, dessvärre är de återvändsgränder.

Allt vettigt får man göra själv, som nu det här med kontaktformulären.

Vitsen med kontaktfo (nys, nys, nys, nys) alltså, vitsen med kontakt formu (nys, nys, morgonnys)

Nej, jag får lämna ett tag, det rinner ur näsan.

Varje morgon sker detta.

Man har sina klädesobjekt på de mest förnuftiga ställen, så att man alltid kan hitta dem när det är bråttom. Och vad är mest bråttom, vilken situation är det som är mest ögomblickligen uppkommande, gissa?

Ja, det är rätt, näsdukarna! När man känner nys- och snytreflexerna har man bara några sekunder på sig. Då måste man hitta näsdukslådan inom  några sekunder, annars blir det obehagligt som attan.

Alltså var det kontaktformulären. Dem har jag skrivit i perl och jag har nu insett att jag måste modifiera det senaste skriptet så att icke-obligatoriska fält omedelbart genererar en varning.

Saken var nämligen den att jag fick en kontakt med en person som seglat med Niagara i fjorton dagar år 1958: Lilla Essingen, Södertälje kanal, Oxelösund, Landsort, Vaxholm, Djurgården i Stockholm. Läs vad jag skrivit om den upplevelsen.
 

Kontaktformuläret måste modifierats så att info om avsändarens epost måste komma fram tydligare. Det är konflikt med servergänget på SCALAMUSICA.COM, dom förstår inte problematiken. Sanningen är väl den att man måste fixa allting själv.

Och var är Guds Röst? Har hon bränt sönder sig under semestern?

Ja, jag är sjuk och lever ett bräckligt liv som gungar ännu mer via fastighetsskötarens kinesiska bambupinnar.

"VA, har inte gasmannen varit hos dej?".

Nej, gasmannen har inte varit hos mej, men väntade gjorde man i flera dagar för fem veckor sedan, då han skulle komma i morron.

Ännu är halva ugnsluckan trasig, men jag gjorde ändå en läcker potatisgratin i välsmord form av fyra skalade och skivade potatisar, en vitlöksklyfta, rikligt med grovriven Parmigiano Reggiano och vispgrädde ända upp, femtio minuter i knappt 160 grader.

Nu har jag druckit min lilla kopp kaffe och ämnar sova lite till för att fixa perlprogrammeringen.

Pöss.