Totalt deppat.

Är det någon mening längre?

Tog lite spenat ur frysen.

Kokade fyra minuter i saltat vatten.

Hällde av i den där silen jag köpte för länge sen.

Ett arr klart, blir det bra? Who cares?

Två ägg med två matskedar grädde.

Sexton vred på vitpepparkvarnen.

Tolv skak på saltkaret.

Blandade i spenaten. Épinache anglaise heter det visst.

En matsked smör i lilla pannan.

Äggsmeten i, fösa runt försiktigt  med träsked.

Välta upp på tallrik.

Gott, men who cares.

Hur länge ska man orka?

Ja, jag är faktiskt jätteledsen för det, quo vadis, Fredrika Haeggström?

Du har varit min förtrogna medicus i snart fem år med allt vad det innebär av glädje och sorg, plågsamma stickfobiska nålpenetrationer och flera avskyvärda sjukhusvisitationer.

Hon har inneburit en stor trygghet dock genom bara sin existens, ibland svår att få tag på, men några gånger har hon själv kontaktat mig per telefon och brev, levererat många nödvändiga remisser och i sin tur meddelat hur svårt hon tyckte det var att få tag på mig.

En gång utropade kassörskan glatt på ett apotek, "oj, går du hos Häggan!" Men när meningen var sagd var det som om hon redan sagt för mycket, vårdpersonalen ska också ha sin vilja och personliga integritet. Integritet är inne just nu, hejsan integriteten!

Det känns lite splittrat och ovisst just nu, fem år är en lång tid, det skulle räcka till en bok om jag kunde skriva någon.

Men redan från allra första början glunkades det om att hon önskade skära ner på verksamheten och så har det väl blivit nu.

Ja, jag är sorgsen. Det är en trygghet att ha någon man känner och litar på och som alltid ställer upp i den föränderliga verkligheten.

Nu ska man väl få kontakt med en ny, oroande och ovisst, läkare kan vara så olika, i praktiken är det bäst att verkligen känna någon en smula privat om än aldrig så lite.

När man tittar på husläkarmottagningens webbsida finner man att flera av Häggans kollegor slutar samtidigt, vilket tycks varit planerat en tid.

Har dom fått nya tjänster eller blivit Gutmenschen som ämnar sig ut och accelerera befolkningsexplositionen?

Så detta uppfyller nu mina timmar, trots att det är rätt vackert ute.

Jag har så mycket att städa och sortera och borde gå ut och promenera mina 3000 steg, men känner oron och längtan efter lyckliga stunder med alla familjemedlemmar. Vad händer härnäst...?

Senaste arret är klart och stämmorna ska lusläsas och skrivas ut. Bortom första repetitionen gömmer sig det ständiga spöket av ovisshet. Det brukar fungera, men riktigt säker kan man ju inte vara förrän det ligger ute i produktionen.

Och fyrstämmiga flöjter är verkligen en nyhet!

Ja, varför inte försöka nu när det finns åtta flöjter i orkestern, jag undrar ibland vad som ligger bakom den utvecklingen...

Keep swingin'

Jag blev så inspirerad av en epostvän som blivit ordinerad tre kilometers promenader varje dag för att sänka blodtrycket.

Det hade jag inte hört talas om, kan det vara så enkelt?

Blodrycken verkar gå upp och ned lite av sig själv, någon berättade om "vitrocksblodtryck" som alltså skulle vara en nervös reaktion i en undersökningssituation.

Hur som helst bestämde jag att nu jävlar skulle jag ta reda på om och hur min stegmätare fungerar.

När jag gjorde lumpen fick jag noga lära mig att stega längd, vilket jag haft en fantastisk nytta av i oräkneliga tillfällen i livet.

Jag gjorde 52 dubbelsteg per hundra meter.

En gång som geolog uppe i Vindelgransele fick jag samla in och leda ett antal jordborrare efter arbetsdagens slut och föra dem till en skogsbilväg där vi skulle bli hämtade. Jorrdborrarnas tvåtaktsmotorer hördes långan väg i den stora skogen, och så småningom blev det dags att söka upp grabbarna.

Jag gick på kompassen och stegade, det rörde sig om flera kilometer i totalt igenväxt terräng. Kartmaterialet var flygfoton i skala 1:10000, det tog någon timme och slutligen kom vi fram till målet. Vi såg ingenting i den täta terrängen men jag gjorde en nittio graders sväng och efter bara något tiotal meter öppnade sig den bäck på andra sidan vilken bilen nyss hade anlänt. Bingo!

52 dubbelsteg blir alltså 96 centimeter per steg på silvaräknaren, jag mätte upp en raksträcka på 500 meter på stockholmskartan och provstegade och gick med stegräknaren, det stämde precis..

Denna dag hade jag gjort en promenad runt Karlbergskanalen som visade sig vara drygt 5 kilometer. Kanske fem kilometer räcker för blodtrycket, är det någon som vet?

Jag går hyfsat fort, men många passerar mig i hög takt, det verkar inte naturligt, man får inte överanstränga sig, man har ju en naturlig lunk som jag är övertygad om är den bästa.

När jag passerar bron vet jag exakt hur långt jag har gått... Detta var en av vinterns vackraste dagar, det är en sådan trolsk tjusning med de svarta vattnet och de stilla fallande snöflingorna.

Till min oförställda lycka fann jag för några dagar sedan färskt, fett sidfläsk på Daglivs.

Det är inte ofta, jag har längtat, men nu jävlar tar jag tag i det, köpte en bit på 1/3 kg, kom hem och satte i gång att rimma.

Gjorde ett noggrant recept och la ut på min Blogg & Webb.

http://www.birkastaff.eu/RECEPT/new_sidflask.htm

Ännu ett inlägg i kampen mot den vidskepliga veganismens styggelse och onska. Adolf Hitler    var hysterisk vegetarian, och näranog lika farliga förefaller mig veganerna i alla länder att vara i sin kostnadsdryga modevåg.

När Hitler skulle vara riktigt rolig benämnde han normala konsumenter likätare, konstigt att en sådan insiktsfull människa inte begrep det han visste, nämligen att vi alla är skapta att äta eller ätas, men han var ju dokumenterat galen att döma av facit.

Bita, tugga, slita sönder, slå ihjäl, suga och hugga med käftar, tänder och klor, och slutligen hugga i med god aptit, det är meningen med livet, och knappast att lägga miljarder på att importera giftiga grönsaker från andra världsdelar.

Tjoppadoj!

Här är mitt recept och lycka nu äntligen till med att göra en äkta spaghetti karbonara, en beuf bourgignone eller läcker ärtsoppa med fläsk som det är menat att vara!

Går lika bra med entrecôte.

http://www.birkastaff.eu/RECEPT/new_entrecotot.htm

äkta från början till slut...

// Thom