Skållade grissvålar - lika sexigt som en marsipangris, varför i jösse namn gör dom det?

En av flickorna på bilden har dessutom riktigt snygga (sexiga) ben, vilket intryck dock saboteras totalt av grissvåls-looken, så sorgligt, hur kan dom komma på idén?

Midsommarafton 1

Ja, det var en trist midsommarafton, men det fanns knappast några realistiska alternativ. Ingen snaps, ingen sill, ingen öl, ingen majstång, inga jordgubbar, ingen färskpotatis, ingen TV, inga vackra eller fula, glada midsommarfirare, bara total ensamhet, skickade en del SMS men får sällan några svar, det är trist. I TV bara ovanligt trist fotboll och larviga midsommarprogram med knäppa matlagare med ett undantag som jag råkade på av en slump: i TV8 gick ett avsnitt av de helt underbara "Two Fat Ladies", dem kan man alltid lita på om man råkar på dem. Jag har funderat på att inköpa dessa program på DVD men då är det otextat och en del av deras rikhaltiga språk kan bli svårt att helt förstå.

Några brasklappar kan  man väl leverera: visst kan det vara gott med nyplockade, skedskurna jordgubbshalvor med tjockgrädde och mycket strösocker, men hur ofta får man sådana jordgubbar nuförtiden?

Pinfärska nyupptagna färskpotatisar som inte behöver skrapas, med mycket smör kan vara läckert, men hur ofta får man sådan färskpotatis nuförtiden?

Ryggskott

Dagen innan lyckades jag i ett anfall av entropikorrigering lyfta skrivaren med sin på grund av en del papper i de två lådorna ganska höga vikt, så illa, att jag fick någon mindre muskelbristning i ryggen. Ryggen svarade omedelbart med att gå in i det krampartade tillstånd som brukar kallas ryggskott. Avsevärda smärtor, inte riktigt kunna ligga, sitta eller stå. Linkade, eller rättare sagt gick mycket långsamt, ner till ICA o köpte ett paket gravad lax och en burk Abbas fiskbullar i hummersås.

Strömavbrott natten före

Till saken hör att jag var ovanligt trött på grund av den sömnbrist jag ådragit mig natten innan när jag envisades med att ligga uppe och skriva i levande ljus i väntan på att det tillfälliga strömavbrottet skulle få sin upplösning. Av en slump märkte jag detta avbrott vid ettiden på natten vid ett toilettbesök. Jag trevade mig runt i mörkret efter ljus och ljuständare som jag tack gode gud hade på hyfsat bestämda ställen. Utanför på gatan med högsta ljuskänslighet i kameran  syntes ett enda fönster som tydligen hade stearinljus eller motsvarande:     Jag fann också min stora reservficklampa och kokade en kopp kaffe. Med ficklampans rätt kraftiga belysning kändes natten besegrad, men efter någon minut gick glödlampan sönder, den har fungerat i många år utan anmärkning, och jag fick nu mödosamt leta efter en reservlampa som jag fann efter en stunds famlande. Alltså måste man se till att alltid ha sådana saker i beredskap: stearinljus, tändare med låga, ficklampa, batterier och glödlampa, allt som man normalt har när man är ute och seglar. Dessutom behöver man en fungerande batteriradio för att fånga upp eventuell information. Avbrottet varade till fem på morgonen, sedan på med datamaskinen och googlade på strömavbrott, men fanns inget annat en en liten notis i SvD utan vidare förklaring.

Midsommarafton 2, migrän

Så min midsommarafton blev ett personligt rekord i tristess. Jag var bjuden till landet men skulle knappast haft någon tillräcklig glädje av det, jag hade för ont och var för trött. Framåt eftermiddagen började det dessutom flimra och blixtra framför ögonen i ett ovanligt anfall av en annan sorts kramp, nämligen migrän med efterföljande huvudvärk av det där djupa, tunga, trista och mörka slaget som bäddar in tillvaron i en totalt förtvivlad dysterhet. Det händer mig ett par tre gånger i veckan och det går alltid över på något dygn, bara man får sova ordentligt. Jag försöker ta så lite paracetamol som möjligt, i mitt fall som mest en halv 500 g tablett Panodil åt gången.

I dånande öronbrus, huvud- och ryggvärk lagade jag en potatisstuvning med mycket nyklippt dill att ha till laxen, men den senare visade sig helt omöjlig. Den var stel och torr och hade föga likheter men den gudomliga gravlaxen man hade väntat sig och vanligtvis får i butiken, den här gången hade jag blivit lurad, jävla ICA.

En positiv glimt

När värken släppt en aning satte jag trumpeten till munnen och blåste, blåste, blåste, försökte få fram så vacker ton som möjligt. Det kommer att ta sin tid när man inte spelat på flera år.

Det förra pölsarmötet blev ju en besvikelse eftersom vi inte kunde spela något vettigt, dels för att jag inte hade någon trumpet, till och med munstycket var borta, men också dels för att pianot var så lågt ostämt att vanliga Bb-tonarten klingade i A, och det är alltför jobbigt att spela i H som man då måste göra, det är helt enkelt opraktiskt. Nåja, i Kårsdragets inspelning av "In The Mood" spelade jag faktiskt den dissonanta intron till mellanspelet i H-dur, samtidigt med Anders som spelade i Bb, resultatet blev nog dock inte så bejublat som avsett, det var lite för extremt för den vanliga publiken, mången trodde nog snarare att vi spelade fel.

I dag känner jag i läpparna att jag har börjat öva. Meningen kan man ju undra över, men OM det skulle inträffa att jag hamnade i en spelsituation, ska jag innan dess försöka komma så långt som möjligt fram till en mjuk och vacker ton, en som jag i någon mån hade en gång i tiden.

Jag tänker också på mina vänner filharmonitrumpetarnas sommaruppehåll, efter vilket de sedan under en uppspelningsvecka systematiskt och yrkesmässigt bygger upp sin ton med klockan i hand i en rent vetenskaplig intervallträning.

Konstig dröm

[I en märklig dröm var jag i ett apotek, där man hade massor av folk engagerade för en reklamfotografering och även delade ut gratismediciner av alla slag.

Jag bad att få en burk magnecyltabletter vilket jag genast fick, men bad att få byta till  brustabletter, vilket retade den beskäftiga apotekstanten så att hon ilsknade till och fick ett utbrott, där jag fick veta att jag inte längre var välkommen, och att hon skulle registrera mej, så att jag aldrig skulle få tag i någon medicin någonsans i hela världen...] dagsupplevelse?

Midsommar i mitt hjärta

Midsommaren har alltid skänkt en liten glädjeglimt vid tanken. Det var då något skulle ske, kärlek, fest, glädje, men hur blev det egentligen? Fordom i mitt underbara liv var det trevna tillställningar med massor av glada människor, förväntan, blommor, majstång, gott att äta och dricka, kyssar och smek i buskagen.

Midsommar firades i Sverige sedan långliga tider med stor sannolikhet dagen för sommarsolståndet, den ljusaste natten för året, något man kände till och kunde räkna ut minst sedan bronsåldern, min älskade, varma bronsålder. Egtvedpigen dog 19-årig vid midsommartiden 1370 f.kr., hon kan ha dött just vid midsommartiden, det kanske rent av är troligt.

Från och med 1953 bestämde någon idiot till politiker i Sverige att midsommaren skulle infalla så att den inföll med en veckohelg, så nu blir det mellan 19 och 25 juni.

Låt oss återgå till att fira midsommardagen på dagen för sommarsolståndet!

Under den kristna tiden försökte man få midsommardagen till Johannes Döparens dag (Så är det i flera nordiska stater och i  Baltikum), och den gamla midsommarafton, det vill säga kvällen före midsommardagen den 24 juni. Johannes Döparens dag bestämdes enligt sådana floskler som att denne fiktiva person skulle vara född sex månader före den likaledes fiktiva Jesus (som bekant den 24 december). OK, någon Jesus har funnits, det känner man från romerska dokument från tiden, också att han skulle varit roten till det onda, men bevare oss för ytterligare trams i den vägen.

I praktiken blev midsommar en förväntan som sällan infriades som man hoppats. Jag minns midsomrar från Svartsjölandet, Dalarö, Blidö, Roslagen, Lahtis i Finland, Västervik, Röstånga i Skåne, några ställen i Stockholm, Flera underbart trevliga spelningar med ett antal orkestrar, sammantaget blev det mången fest och mycket tältande, många glada minnen har man förvisso kvar, tack för dem!

Jag har dock en godsak kvar  som jag ska njuta idag, fiskbullarna i hummersås! Man bara värmer dem med lite extra smör, salt och peppar, och äter som de är med Wasa Sportbröd med mycket smör, helt suveränt! Tack gode gudde! Det finns en hel  underbart i livet i varje fall.

Har jag träffat Siri Sandqvist i verkligheten?

// Thom

Vetekatten, detta underbara café på Kungsgatan i Stockholm har förlorat sin glans.

Vi Beställde en småfranska med smör, ost och skinka, samt kaffe och ett stort glas mjölk. Aderton kronor för ett glas mjölk! Man undrar ju va fan..

Men dom hade ingen mjölk, man bar fram ett glas sliskig mellanmjölk i stället. Pengarna tillbaka efter ett j-a krångel, dålig service minst sagt.

Så ta kaffe med socker och grädde, och vad hände... det var konservgrädde!

Alla vet ju hur konservgrädde eller Kelda smakar, detta var troligen det sista av de gamla fungerande fiken i Stockholm, dit lär man inte återkomma, sedan hjälper det inte hur än de söta och tindrande flickorna i serveringspersonalen anstränger sig.

hfufjsknfjasnfs kafnjsdnfjks a mer än vanligt... undras om det är likadant med Sturekatten?

Hu!

Men jag fick loss stämbygeln på trumpeten, köpte en trumpetviska och ventilolja i den enda kvarfarande brassmusikverkstan i Stockholm, så nu har övandet kommit igång efter flera år - långa, långa, långa toner, tack bäste gode gud, puss o kram, halleluja!

Men vi går mot bättre tider nu, den ljusaste dagen är äntligen passerad, jag har lovat att inte börja njuta julmusik förrän absolut tidigast i slutet på oktober, åh, vad vi längtar!

// Thom

Post festum

Bröllopet är över.

Vilken sagolikt underbar tid det har varit ända sedan Ebba von Sydows första program i TV1 "Det kungliga bröllopet".

Jag minns förstås Ebba, förmodligen en av världens snyggaste bronstjejer, Herman Lindqvist och Christoffer O'Reagan med sina fantastiska historiska kunskaper, alla hundratals specialister från hovet, krigsmakten, köken och massor av andra specialistområden.

Allt handlade om det förestående bröllopet, en verklig klenod i vår historia, som inte kan mäta sig med något annat. Det är faktiskt en stor lycka att man får ha varit med om detta.

Men också det larviga tjafsandet om Madde och hennes ointressanta äventyr, Tödde och Mödde och Madde...

Tårarna flödade om och om igen, är det nyttigt eller farligt att gråta av glädje eller rörelse?

Studiebesök

Jag åkte ner till Slussen i Stockholm vid halvelvatiden på förmiddagen och vandrade utefter Skeppsbron med de tusentals människorna som samlades. Vilken glädje, vilken fest! Bara att se dessa ståtliga fartyg på Strömmen, 

Att senare uppleva de alltför korta saluterna, wasordensroddarna, flyguppvisningen (dock alltför kortvarig). Ordergivningar från vakt och polis. Jag tog ett fåtal bilder och vandrade i mängden. IKEA delade ut läckra matboxar gratis, i kiosker sålde saker för låga priser, tvärtemot mot den vanliga evenemangsprishöjningen, här korv, glass, läsk eller kaffe för bara otroliga fem kronor styck! 

Vid kajen låg den norska kungaslupen  Norge, jag fick uppleva hur en kunglig person trädde ut, glatt vinkade och for iväg under hårt polisbevakade omständigheter.  

Där fanns den vackra Dannebrogen med många danska kungligheter någonstans ombord inklusive den danska drottningen, på bilden Dannebrogens magnifika bogspröt med den göteborgska ostindiefararen i bakgrunden borta vid skeppsholmen,  

Där fanns eskorterande krigsfartyg inklusive en av våra egna effektiva korvetter MK3 Härnösand, som med sin enda allmålskanon 57 mmm MK3 från Bofors är ett helt fantastiskt imponerande vapen att med rätta vara mycket stolt över.    

och till och med en modern ubåt ute på vattnet (med vår enda kvinnliga ubåtschef fick man veta).

Senare de ypperligt genomförda och inrepeterade fanfarerna, i spillrorna efter en stor och effektiv krigsmakt verkar det som om de kvarvarande enheterna klingar bättre än någonsin man trodde var möjligt.

Folkmyllret var enormt. Massor av glada förväntansfyllda människor även på andra sidan på Blasieholmen vid nationalmuseum,  

Man byggde portal och gräsmatta med blomsterdekorationer nedanför slottet   

Många målade sig i Svenska färger   

De tuffa polismotorcyklarna passerade då och då runt kortegevägen  

Aftonbladet delade ut Svenska flaggor i massor    Jag fick en som jag ska spara så länge som möjligt.

Åskådare i massor vid kravallstaketen 

Blomsterkrans i håret  

Utrustning för många timmars väntan

Här ser vi en av IKEAS halvuppätna matboxar nere i mitten på bilden.       

Slottsbacken nedanför Storkyrkan och kungliga slottet till höger,  

Här myller på Köpmangatan i Gamla stan vid Roland Johanssons f.d bostad med Stortorget i bakgrunden  

och Stortorget med Storkyrkans  polisbevakade ingång i bakgrunden,   

Nere vid Nygatan ev av många personer med Svensk folkdräkt  

Korkade motströmsimmare.

Men så finns under denna sagolika period dessa små stackare som blivit fixerade vid demokrati, republik, mänskliga rättigheter och annat omöjligt. Märkligt att man släpper fram så många antimänniskor, om inte fanns det tusentals som anser att kungen skulle betala bröllopet själv, det kostade uppskattningsvis sjutton kronor per person, vilket var kanske de bäst använda pengarna ett folk kan spendera. Men de negativa stackarna kommer med säkerhet att räkna upp den summan, var så säker, totalt blinda för den skönhet som erbjöds i gengäld.

Demokrati existerar inte i naturen, Att alla människor skulle ha lika värde är ju ett sånt flosk att man skäms. Inget samfund, stort som smått, kan fungera i mångvälde, en styggelse känd sedan antiken, samtidigt som man måste inse att inga samlade aktioner i en grupp kan ske utan samtycke från medlemmarna, men att rida på en princip av det slaget att den urgamla arvsprincipen skulle sättas ur spel är beklämmande och sorgligt.

Sällan har Nils Ferlins dikt haft en mera pregnant innebörd:

När skönheten kom till byn då var klokheten där,
då hade de bara törne och galla.
Då sköto de efter henne med tusen gevär,
ty de voro ju så förklokade alla.

 hfufjsknfjasnfs kafnjsdnfjks a som alltid!

// Thom

Solsken. Ente ett moln på himlen förutom ågra stillla, smala cirrusstrimlor i söder.

Hämta toner hos utlänningarna på Norrbackagatan. Nummer från SMS samt pass.

Stor låda.

I lådan mindre låda med reklamtryck. Ingen tejp. Nu har jag lärt mig den listiga konstruktionen med en liten pappklaff som låser locket.

En stor plastbubbleinbackad blaffa. Plastbubblorna kan man smälla senare...   

Inne i den en svart plastbubbla som måste klippas upp med sax.

Därinne ligger tonern.

Ska jag nu lyckas montera den i min HP 5001?

Tack Lars-Gunnar som lärde mig använda toner i stället för bläck. Alltid redo, inga igenklibbade bläcksprutmunstycken längre, nackdel: endast gråskala, ingen färg. Det funkar dock bra i de allra flesta fall, speciellt när man ska ha ut ett större manus.

Först göra äggfrulle. Ägg, vitt bröd att rosta, smör, salt, kniv till äggkapning och smör, äggkopp, kaffe, socker, varmt vatten, mjölk.

Naturligtvis glömde jag värma vattnet, Satt där med treminutersäggen och kallnande brödskivor; när jag slutligen kunde bre dem var de sega och smöret smälte inte ordentligt.

Tack gudde för att det ändå funkade. Gudde är familjär slang för gud, och gud är omständigheterna, har jag äntligen lärt mig. Omständigheterna dvs gudde har ingen tanke bakom någonting, det bara är det totala skeendet.

Någon mening med det hela finns inte, annat än att mina perceptioner kan förnimma skönheten i tillvaron och om gud vill kanske till och med låta mig skapa något som någon kan uppskatta. Jag roar mig med att tacka omständigheterna det vill säga gud. Att skapa är ett mångfacetterat begrepp, det kan vara en tanke, ett skämt, ett stycke musik, en bild, en idé.

Skönt att ha kommit till insikt.   

Nu ska jag vidare i dagens skeende. Städa, sortera, slänga, köpa strumpor, fixa trumpeten som jag nu har börjat spela på.

Det finns numera åtminstone en brassinstrumenverkstad i Stockholm, hur kommer jag i kontakt med den? Stämbygeln har fastnat. Hur många gånger har man inte tvingats fixa sånt? Men det var på den tiden man kände gubbarna, som för övrigt fanns lite här och där i stan.

Tonern är installerad!   Provutskrift perfekt, nu är skrivarproblemet rimligtvis framflyttat ett par år - om jag inte skriver någon ny bok som måste skrivas ut...

Symaskinsmannen ringde, han bjössar på bakkåpan 150:- som jag förtvivlat letar efter. Han var väl angelägen om att få betalt. Jag förstår honom, nya alternativ för lågt pris kan man skicka på sopbacken direkt... Alltså plocka fram handskar (tungt, gör ont i händerna att bära med det smala handtaget) hämta pengar på bankomat, tacka gud för att känna chansen att fixa det hela, passera söta flickan i kassan och köpa filmjölk...

Otroligt! Tack gode gudars! Efter trixande och dragande, uppvärmande och pressande med handskar och rep, tvinnande med en trumstock samt milt bultande på mjuk plasthylsa lyckades jag få loss trumpetens stämbygel. Där sparade man några hundra eller mer. Sedan hade jag lite ormfett kvar som jag gned in, och nu kan man stämma ner till önskad nivå mjukt och fint. Aldrig mer låta trumpeter vila i sitt fodral i flera år!    . Nu gäller det bara att få upp ambisen. Har kört några chorus med "When You And I Were Young, Maggie" som ren bakgrundseffekt. Det funkar!   

// Thom

Drabbad av en vilja att komma igång efter en naturlig paus under bröllopsfestligheterna, har jag börjat storröja hemma.

Spis, köksbänk, fönster, akvarium, alles.

Inspirerad av en underbar fest ute i Silverdalen, har jag plockat fram mitt trumpetmunstycke, oljat trumpetventilerna och börjat generera långa toner för att få tillbaka min ton.

För att olja träbänken after att noga ha slipat av den med 60, 80 och 120 grovlekars slippapper, tog jag fram min lilla flaska med rå linolja och gned in. Avslutade sedan med att leta fram min gamla 10 ml injiceringsspruta med avsågad kanyl, sög in 6 ml rå linolja och 4 ml siccativ, smådroppade över bänken och gned in. En agenäm doft av lösningsmedel sprider sig i köket, till och med linoljan doftar, jag är mycket förtjust i dessa dofter och tillhör till och med dem som i Facebook är med i gruppen "Vi som tycker att bensin luktar gott". Men man bör nog sörja för god luftväxling som vi brukar säga.

Det där med siccativ lärde jag mig av tavelmålande kompis Eva i Göteborg som har ställt ut ett och annat inte utan framgångar. Siccativet har man alltså i för att det hela ska torka in i rimlig tid, med enbart linolja skulle det ta veckor. Tror jag.

När jag slipade föll det sig naturligt att ta fram den gamla volvo-overallen som vi fick vid en spelning för volvo arrangerad av Jocke och banjokompisen kapten Rangrang. Det var fredagen den 23 augusti 1996 och vi bjöds på sagolika grillade hamburgare. Rang har också träbänkar i sitt vackert inredda fartyg, vi har många gånger suttit ombord på det ståtliga fartyget och jammat och pratat linolja.  

När man jobbar i den praktiska överdragskostymeringen är man fylld av tankar på denne kapten Rangrang samt numera även på min dotter Elli som nu klarat av sitt första år vid KTH med den äran. Elli är med i Phoeseriet och har som biokemist en särskild, gul overall med massor av dekaler, bland annat den gamla förnäma kårsdragspentagonen från pripps, halleluja!

Ett enfaldigt FY för dem som av tramsiga, korkade principskäl vill döda något vackert, sånt har vi nog av i historien.

 hfufjsknfjasnfs kafnjsdnfjks a som alltid!

// Thom

Bästa att inte säga för mycket. Helst inget alls.

Men ska man verkligen tiga om allt sjukt som sipprar in när tillvaron börjar sjunka?

Just nu idag en stilla kommentar om epostens falnande.

Bloggar och facebook tar över och sållar agnarna från rågen. Språket från de nya är katastrofalt, har lärarna tappat taget totalt?

Ännu skriver jag epostbrev och framför allt svarar jag på alla personliga brev.

Men nu börjar det ta slut med det omvända, folk läser bara rubrikerna men inte det viktiga innehållet.

Gång på gång inträffar det att jag skickar viktig information som skramlar ohört i fiberkablarna.

Man måste acceptera det.

Jag kör ännu med Facebook som redan i sin grundform är enfaldigt kryptisk till sin karaktär. Många korta tramskommentarer där man inte vet vad elden betyder som genererar röken.

Nu är det stort pådrag, nu ska kronprinsessan gifta sig, hon som jag en gång så makabert såg på en dödslista på insidan av en skafferidörr när hon var ett år gammal.

Folk e inte kloka.

En brevvän i Avesta blev kallad till sjukhuset.

Infann sig i god tid, ensam patient i väntrummet.

Efter en timmes väntan undran efter att ha letat upp en sköterska.

- Ja, men den sköterskan är på semester, och vikarien är sjuk.

- Kunde man då inte meddelat mej?

- Jo, men sådant handläggs av en helt annan avdelning i en annan stad.

- Jaha, vad händer nu?

- Du får en ny kallelse.

SUCK.

Argumentationernas vågor svallar.

Vad sägs om "den inavlade efterblivna degenererade flickan" eller " sin mammas nazikompisar..." i samband med bröllopet,

eller någons uttalande angående Sverigedemokraternas 60-miljardersfinansiering  från invandringen: "man har inte räknat med alla invandrare som betalar skatt..." ...

På youtube finns en, kanske flera, versioner av Studentsången där sångarna sjunger i stort sett helt som om inga toner fanns definierade alls.

Det värsta är att inslaget inte säkert avser att visa det bedrövliga, det kan tänkas att någon anser det bra bara att pojkarna och flickorna på studentfesten överhuvudtaget "sjunger".

Det enda bidraget sedan ättelinjen för första gången bröts när Carl XIV infördes, är prins Gustavs "Studentsången"; där hade han bara skrivit melodin och i originalet under noterna har han tydligt skrivit  Sjung om studentens... Naturligtvis, men många hortativuskännare envisas med "Sjungom", en slags inverterad särskrivning vars senaste blomma är den nyligen sprungna studentlöptävlingen Vår Ruset. Jag kastar släng kyssar och ger en smör blomma...

Gnäll, gnäll, gnäll, jamen det finns knappast några alternativ, ju?

En ny tid, en bra tid?

Nyligen sett den tio avsnitt långa TV3-serien "Sandhamn" som inte saknar intressanta inslag, men som är helt genomspäckad av diskomusik.

I samtliga fall där något rör sig, vare sig det är scenbyte, supersnabba 1000 hästkrafters racers eller kajaker, har man lagt in störande, högst andefattiga syntestrummor och gapiga mikrofonskrik som bakgrundsmusik.

Programmet är en levande åskådning av ett hån mot musiken, som, om det är en förlängning av all rytmmusik, utan tvekan till slut ger dem rätt som varnade för musikens undergång, när jazzen introducerades i världen på 1920-talet, "de vilda negerrytmerna".

Tillsammans med de ständiga onda reklaminslagen, kan man inte annat än finna det hela degenererat och bedrövligt.

Man kommer inte undan. Man blir så ledsen.

Två inslag i Sandhamn måste jag dock framhålla. Det ena är fyllgossarnas i pappas båt villrådighet angående GPS:en, som löstes när de stillastående ute på havet av en ren slump kom på att Sand hamn stavas Sandhamn och det andra är de två gulliga karaokebrudarnas 6-mila kajakpaddling från Sundbyberg till Sandhamn under fem dygn, onekligen en bedrift trots möjligen konstruerat stillastående framför rödljus i Strömma kanal...

// Thom