Thom Bergh blogg

Några väldigt brukade för att inte säga missbrukade ord med delvis vag och odefinierad (obestämd) betydelse.

Det tycks ligga i sakens natur att just den här typen av ord också har många synonymer

Kärlek   

Kärlek till exempel. Vad betyder det? Rent allmänt är det något positivt, man lär sig tidigt hur det är att vara kär, i allmänt bruk betyder det väl helt enkelt att vara kåt, men det senare kanske mer bör föras över till den rent sexuella affektionen.

Dyrkan - en mycket stark tillgivenhet.

Böjelse - används mest för att uttrycka något som kan vara negativt också.

Lidelse - där är vi nära patos och högtravande affekt.

Svärmeri - till hör ungdomens ständigt omväxlande dragningar.

Sympati - är väl bara att hålla med om, än innerligt.

Ömhet - en vänlig omtankes yttring.

Deltagande - ja, det kanske mera är som en lättare sympati.

Tillbedjan - ligger ofta åt det rent religiösa hållet.

Begär - hör väl också hit, men innefattar också tanken på ett aktivt fasttagande, kan kanske leda till stridiga försvarsåtgärder.

Till kåtheten hör orden kättja och brånad, kanske i synnerhet när den är ny, i de unga åren, hos de flesta varelser leder den till potentiell fortplantning, som ju är fundamental för allas överlevnad. Den som inte kan fortplanta sig är definitionsmässigt död hur snäll, glad och trevlig han än är.

Om man pratar om kärlek och menar att kärleken är det högsta, att kärleken besegrar allt, att kärlek är det viktigaste i livet, då är man för det mesta på den säkra sidan, det finns knappast någon som skulle uppleva något negativt i ett allmänt uttalande som ”Störst av allt är kärleken”. Det skänker associationer av glädje och möjlig lycka, framgång, välgång, puss och kram.

Nyttig   

Så är det nyttigheten. Där är det nog mera odefinierat. Nyttig är så allmänt, men grundmeningen är väl också något positivt.

Duglig - nära till avsaknad av motsatsen. Ingradering i antingen-eller. Duglig eller oduglig.

Tjänlig - något går att använda utan problem. Gamle kung Gustaf den sjätte Adolf använde det uttrycket i familjekretsen när det serverades något mycket läckert, det var ”tjänligt till människoföda”. Roligt.

Ändamålsenlig - uppfyller vad man kan förvänta sig, egentligen inte nödvändigt vis något mer.

Brukbar - är ganska blygsamt och krasst. Rätt på, det funkar,OK.

Effektiv - är mera att något gör bra ifrån sig, fungerar som det ska i sina bästa stunder.

Hälsosam - något som kroppen eller delar av den mår bra eller bättre av.

Sund – lite allmänt på den rätta sidan, ingen sprit, inga cigaretter.

Fördelaktig - att något är bättre än något annat, kanske.

Lämplig – ett godtagbart alternativ.

Användbar – går att använda med viss fördel.

Detta ord slinker med i det mesta när man ska uttrycka egenskaperna hos något man anser värt att framhålla som något positivt.

Det är en oändlig radda av nyttigheter i marknadsföring och reklam.

Vi lever just nu i en tid där man framhåller cellulosakonstruktioner, alltså det som kommer från växtriket (grönsaker). Det är nog lite olyckligt, då denna cellulosa visserligen kan innehålla vatten med någon halt av näringsämnen, men i det stora hela inte är något annat än trä.

Brist på en del av de nyttiga näringsämnena kan leda till bristsjukdomar, men då ska det ha gått mycket långt. Vi vet att långvarig brist på askorbinsyra leder till skörbjugg vilket inträffade på isolerade skepp på långfärd.

Det finns en skröna om att det sista fallet av skörnjugg i Sverige skulle ha varit en uppsalastudent, som under lång tid levt på uteslutande pasta. En populär och understundom allena saliggörande synonym till vitaminerna är antioxidanter.

Om man inte konkret vill uttrycka hela raden om vad saken gäller, kan man ju ta till att det helt enkelt är nyttigt. Jaså, jaha, va bra! Smaskens. Man äter en apelsin från Italien eller en Kivifrukt från Nya Zealand, och känner hur sjukan falnar.

Det finns ju massor av vitaminer, spårämnen, kemikalier, de kommersialiserade hälsokostbodarna omsätter miljarder på att lura folk att stoppa i sig nyttiga saker.

Men mycket annat än mat kan vara nyttigt. Det tar vi i ett annat kapitel. Kanske.

Välkommen med flera synonymer till dessa brukade eller missbrukade ord!

Hurra! Äntligen lördag!

Ledig tid att silkesmaska!

Studio 2 ska nu sladdfräschas! Detta nya, genialiska ord sladdfräscha är solklart till innebörden för alla som har en musikstudio. Man drar, tyvärr ofta omärkta, sladdar så att man får något att fungera, men så snart man ska åtgärda något, kommer ivern med sina taggiga ormkäftar och flyttar om. Det blir slingor i knutar och klumpar ormbon och dammsyntesknutar.

Enda sättet är att dra ut allting. Varenada sladd!  Dammsuga från grunden! Tvätta av med fräscht rengöringsmedel och sedan bygga tillbaka allting, halleluja!

Jag kommer längre och längre i mina iakttagelser, det är häpnadsväckande.

Befolkningsökningen kvarstår. Vi befinner oss mitt i jordens hittills största och enda befolkningsexplosion, det rör oss alla. Otroligt många andra varelser under utvecklingskedjans gång har drabbats av samma öde. Vi känner väl till arternas utveckling genom årmiljonerna. Mot slutet av existensen brukar livsformen anta den ena groteska formen värre än den andra. Gigantiska taggar och bildningar, spröt, pansar, tänder och klor. Det är som om naturen gör en sista desperat kraftansträngning för att klamra sig fast vid livet. Det liv som går ut på att döda och äta. Det är underbart.

Men så här är explosionen, just som idag, varken mer eller mindre, det är inte farligt, det är ingen katastrof.

Inte ännu.

Men katastrofen kommer långsamt, de enorma människomassorna knackar redan på dörren och vi gör ingenting för att skydda oss från oss själva.

Jag har lagt in ljudet från befolkningsökningen i min trevliga samlingswebbsida AFFISHEN, titta på den! Längst ner i den högra kolumnen ligger en liten högtalarsymbol med texten (felstavad) jordens befolkningsökning 2012. Klicka på högtalaren, grundpulsen är alla som föds minus alla som dör det vill säga nettoökningen.

Egentligen är det förstås en derivata, men betraktat under kort tid, som vår tid vi lever i idag, låter den ju helt konstant.

Jag har inte lagt in någon explosion, eftersom det inte är någon explosion, explosionen är vi ju mitt uppe i!

Det var så rörande att höra den vackra hallåan i kompisens TV med en glad min meddela att vi nu var framme vid DEN STORA BEFOLKNINGSÖKNINGEN, men det blev ingen explosion, säger hon!

En sådan total missuppfattning! Tragiskt och rörande.

Men vi är inte riktigt uppe i maxhastigheten ännu och inte mitt uppe i maxmängden ännu.

Men problemen dyker upp. För varje dag hör vi nya alarmrapporter via massmedia. En av de värsta på senare tid är antibiotikans fallande effektivitet, särskilt oroande är ju den gamla lunginflammationens återkomst. Om inte många dekader är vi åter hos den obotliga tuberkulosen. Som tog Harriet Löwenhielm vid trettio års ålder, fast hon tillhörde de rikaste av de rika. Pengarna räckte inte till att köpa liv.

Men ingenting tycks gå särskilt fort, när vi står stilla så här mitt i livet.

Jag brukar gå ner till den judiska kyrkogården i Norra begravningsplatsen och suga in den sköna stillheten och mörkret jämfört med de övriga delarna av kyrkogården. Det är förstås en bedräglig stillhet, sällan några besökare, sällan någon aktivitet. Men självklart dör någon jude då och då, och de sörjande samlas vid begravningstillfället.

Jag var uppe hos kompisen en stund i går och kollade TV.

En larvig film om utomjordingar som skulle frälsa jorden genom att ta kål på mänskligheten. Jag undrar hur det gick, orkade inte titta färdigt, framförallt för att man lagt in ett litet arrogant blandrasbarn, som jag förmodar skulle symbolisera den naiva, mänskliga humanistiska lösningen.

Och som inte det var nog hade man helt skrattretande stoppat in Fawlty towerskådespelaren (Pang i bygget) John Gleese som ett gråhårigt nobelprisgeni, för att understryka, och om möjligt avstyra, utomjordingens tankegångar.

Det är vår stora innerliga dröm. Att det finns utomjordiska makter som har kraften, viljan och förmågan att rädda oss.

Vilket kvalificerat larv! Vi VET ju faktiskt bättre!

Vårt enda fel, om man nu ska tala om fel, är att vi blir för många. Via TV rinner propagandan i en ständig ström och folk går på precis allting. Det visas oupphörligen tragiska situationer, ibland mer, ibland mindre, om mondiala katastrofer och folk försöker rädda sig genom att skänka pengar i stället för att vidta konkreta åtgärder föra att rädda mänskligheten.

Jag stötte på en stackars Gutmensch häromdagen som var i klorna på idén om att fisken i våra hav skulle ta slut genom att vi rovfiskar för mycket.    

Det fiskas för mycket javisst, då det nämligen finns för många munnar att mätta. Lyssna på ökningen igen! Om vi inte kan göra något åt den saken, förkväver vi oss själva. Men i stället för att sätta upp skölden lägger vi ner vapnen. Morsning och goodbye.

Nu till silkesmasken. Folk e inte kloka. Halleluja!

 

Det finns en bättre bild, men till min förtrytelse kan jag inte hitta den. Kanske det hänger samman med denna judiska egenskap att in i det längsta hålla sig undan.

Det är min farfars gravsten, han hette också Thom liksom jag (TH A BERGH), han levde i Göteborg, och jag har skrivit en del om honom liksom om min farfars far. Jag gjorde en gång denna förstoring, så att man tydligt skulle se namnet och den dekorativa judestjärnan där ovanför.

Farfar skapade denna grav i avsikt att det skulle bli vår familjegrav, och så blev också fallet för många av våra släktingar

Det är inget ont i det, när man vet hur mycket judarna har blivit förföljda under årtusenden.

Men detta tjatande om "förintelsen" står mig upp i halsen, och vi vet ju att det är fel, det har alldeles gått till överdrift, och jag tycker det är beklämmande när en svensk f.d. stadsminister drar på sig en judehatt och snyftar fram sin patetiska klagosång om skuld och dödade judar.

Sammanhanget är oerhört mer komplext än så, och borde sannerligen jämkas tillrätta.

Under första världskriget dog 20 miljoner människor av alla de slag.

Efter kriget dog 50 miljoner av spanska sjukan.

Jordens befolkning däremot håller sig konstant stigande på numera över 6 MILLIARDER individer. Vet du, fattar du hur mycket det är?

Under andra världskriget dog 25 miljoner människor, varav över tre miljoner judar, de flesta polacker och ryssar. På senare år har antalet, utan sakliga underlägg, jämkats uppåt, och nu tycker man sig vilja stanna vid sex miljoner.

So what?

Kriget tog slut 1945, för 67 år sedan och sedan drabbade den stora hämnden,  något som segrarmakterna fortfarande till stor del ägnar sig åt. Vae victis...

Låt oss i stället glömma och förlåta, det som har skett kan inte göras ogjort, och hämnden skapar bara en högst obehaglig eftersmak, som har en tendens att sitta i mycket, mycket länge.

Jag har aldrig lyckats komma underfund med varför man inte, när kriget tog slut, omedelbart tillsatte en total utredning, en stor VETENSKAPLIG, POLITISKT NEUTRAL utredning efter sanningen om försöken till judarnas utrotning.

De utmärglade människor däremot, visade med otaliga journalfilmsfragment, som drogs fram vid kapitulationen 1945, opportunistiskt påhejade av Winston Churchill, var krigsfångar i koncentrationsläger i ett redan sönderbombat och svältande rike där knappt de Tyska barnen ens hade mat för dagen och i mycket mindre grad de stackare som vistades i fångläger. Felet var de sanslöst omoraliska krigsförbrytelser som de allierade bombningarna åstadkom, krigsförbrytelser som ännu inte hamnat i fru Justitias vågskål.

Judarna har idag all makt och allt inflytande de (vi) behöver, inte minst genom det enorma inflytandet via Hollywood och de gigantiska judiska regissörernas djävulskt psykologiskt och propagandistiska inflytande, t.ex. Stanley Kubrick, Steven Spielberg (Schindler's List) och många, många andra.

Även i Sverige finns det många judar med stort inflytande, och de brukar inte försitta chansen till tårdrypande ansatser efter medlidande om den så kallade förintelsen.

Ja, förintade är judarna minst av allt i dag.

Men judarnas problem håller sig nästan uteslutande inom den västerländska sfären, medan framtidens problem snarare sannolikt kan hämtas från ett helt annat håll.

Och vi befinner oss mitt i en befolkningsexplosion som saknar motstycke, medan jordens befolkning bara stiger och stiger och stiger...

Man blir så hopplöst trött på alla dessa som ska klaga om allting hela tiden!

Gnällande, med tramsiga ogenomtänkta kommentarer om fiktiva katastrofer och misstänkt påhittade eländen utan slut.

Man försöker klaga och stava fel, med larviga miner bakom ryggen på intet ont anande medlemmar, som om de inte hade annat att göra än att besvära sig över petitesser helt utanför deras intresseområden och påhittade värdeomdömen.

Blää!

Ingen kan vara intresserad av sådant som knappast ens går att begreppsanalysera vare sig  i sina trängsta förvecklingar av osårbarhet eller ynkligt gnällande motsägelser.

Liksom för motsägelsernas egen skull!

Att inte kunna glömma när man har fullt upp över öronen med ogrundade sakfrågor som möjligen skulle sakna intresse för en halvdöd råtta.

Då hjälper det ju inte att skrika och gnälla med dessa överdrivna åtbörder av profana ytterligheter eller deras disparata konstruktioner. Va?

Så därför är det väl lika bra att hålla käften en gång för alla i stället för att lägga sig i omöjligheter av fiktiva snålhetsyttringar med påkänningar ända upp i de mest avlägsna extremkontroverser.

Det är väldigt svårt att sympatisera med sådana larvigheter, särskilt som det inte ens låter som något man kan hoppas ska kunna leda till vare sig plausibelt konstruktiva eller översvävande dimmigheter.

Vad tycker du själv?   

Ja, det är sant, och det roar mig obeskrivligt.

Någonstans långt, långt borta finns väl något av en uppfostran att så gör man inte.

Men nu gör jag det.

Dock förstås uteslutande när jag är ensam, om någon utomstående såg vad jag gjorde skulle dom undra.

Men man förstår dom som gör det.

Jag läste om den där figuren som bjöds Bacon och ägg. Ja, jag stavar det som man gör i engelskan, eftersom det är en engelsk produkt.

Sedan gick jag halva kvällen, och fick det inte ur tankarna.

Bacon och ägg. Och HP-sås.

Jo, jag hade det hemma. Allt som behövdes.

Sagt och gjort. Hade tänkt titta upp till kompisen en stund, men det fanns definitivt ingenting att se på hans TV i kväll, så jag gick ut i mitt stora, moderna kök i stället och satte i gång. Brydde mig inte om att säga till betjänten, kanske fanns det en glimt av tveksamhet om lämpligheten i detta extra kvällsätande.

Ett kvarts paket svenskt bacon och ett färskt, gott ägg.

Det gäller att passa allting, så att det blir precis lagom. Hällde upp ett jätttestort glas mjölk därtill i koglaset, och tog  ner flaskan med HP-sås. Houses of Parliament. Denna ljuvliga så typiskt engelska produkt, som också Wilhelm älskar, när han får det.

HP-sås på tallriken bredvid ägget och de precis lagom sprödstekta baconskivorna.

Läckert.

Så började man skönja det som var kvar av äggulan och det som var kvar av HP-såsen, alla bitar hade slunkit in med gniven och gaffeln. Skänkte en medlidsam tanke till dem som inte har kommit längre i utvecklingen än att dom äter med pinnar. Åh, herre gud.

Så bestämde jag mig. En kort stunds tvekan, räckte ut tungan och stoppade den i den gulsvarta smeten.

Jävlar vad gott.

Tänkte på alla vovvarna som ju alltid helt oförblommerat slickade i sig det som var kvar på tallriken.

Lugnt ock metodiskt. Tungan är ett utmärkt redskap för att få i sig precis allt. I synnerhet när det är så delikat.

Runt hela tallriken och sedan tvärsöver. I början räckte det med själva tungspetsen, men vartefter lagret av näring på tallriken blev tunnare, fick jag ta till allt större del av tungan och dessutom trycka lite mer.

Tänkte på vad en som såg mej skulle tänka. Är han klok? Ett Mumintroll eller vad?

Fast jag tvivlar på att Mumintrollen slickar, jag tror de är för väluppfostrade för det.

När allt var uppslickat drack jag upp det som var kvar i koglaset.

En total njutning. Tack!

Och jag kommer göra om det. Men alltid helt ensam. Där går gränsen.

Jag har varit hos min nya husläkare idag, en lyckad tjej tror jag, levererade pk på labbet också, alla verkade bra. Vandrade sedan uppåt Sankt Eriksgatan igen, mötte en omväg, men den fick vara, så jag gick över gatan och upptäckte ett Klara norra gymnasium, vad är det? En privatskola eller vad? Den ligger på Polhemsgatan.

Sedan in på Ringdahls optik på Fleminggatan 36 och beställde reservglasögon. Måste bara ha sedan den övernaturliga incidenten för en vecka sedan. Men lugn, jag anfäktas inte av tvivel. Jag vet vad jag vet.

Ringdahls optik är bra. Jag rekommenderar dem! Trevlig personal. Petra tyckte att det var snygg modell på mina urgamla glasögon, nu ja, svarade jag, det har varit en lång mellanperiod när sådana bågar var helt, totalt ute.

I mellanperioden använde jag både progressiva och linser, när jag någon gång tvingades använda dessa gamla mörka, kraftiga reservglas, blev barnen rädda för mig, vilket öde!

Nu gäller det att få fram likvida medel till glasögonkontot, hå, hå.

In på Apoteket Fridhemsplan. Väntan i lugn och ro cirka över tio minuter. När det blev min tur, fick jag veta att recept saknades.

När jag kom hem hörde jag signal från mobilen flera gånger, det visade sg att Tina ringt flera gånger. Mobilen låg i ytterjacksfickan så den hade jag förstås inte hört tidigare.

Hon fixade nytt recept, så nu är det att ta sig till apoteket igen.

Folk är snälla, och duktiga.

Men lite trött är man ju. Köpte ägg och bason på Daglivs, kanske blir brödbakning så småningom, mer om det och om von Werra senare. (apropås ägg o bason alltså).

 Råkade av en händelse på ett program när jag var uppe hos kompisen, det var hyfsat vacker musik, lite slentrian med syntar och stråkar och långa toner  och en tjej som sjöng på någon dialekt.

Det visade sig vara ett norskt program om Hurtigruten.

Där ligger vi i lä! Något liknande kan vi aldrig få fram, och det behöver vi inte heller.

Även om man nog tröttnar på höga berg och djupa fjordar finns dock en hel del element som man helt enkelt inte kommer runt så lätt.

Så många vackra, duktiga, enkla, glada människor som besjälat sköter ett jobb dom troligen älskar.

Dessa massor av båtar i alla storlekar som tydligen följer med långa stycken.

Råseglare, snedseglare, roddbåtar, kanoter, plastmotorbåtar, vikingaskepp, små och stora handels- och passagerarfartyg, flodsprutor med enorma vattenstrålar i uppvisningssyfte. Halvnakna vattenskidåkare, vinkande grupper av cyklister på vägarna som går parallellt med fjordarna. Helikoptrar som flyger nära och vinkar. Spännande interiörer från bryggan titt som tätt.

 

De många blåsorkestrarna med eller utan drillflickor, som tutar okända glada, sannolikt norska originalmarscher och andra stycken.

Massor av flaggviftande människor på alla många broar som passeras.

 

Lustiga plakat och skyltar.

Skuttande troll till musik av Grieg. Folk utstyrda till pingviner, isbjörnar, allt.

 

Glada duktiga gymnastiktrupper som gör uppvisningar vid hamnarna.

Sångkörer av alla slag, med eller utan dirigenter.

Gammaldags hästskjutsar och så midnattsol halva resan

Och visst är vyerna jäkligt vackra, ofta rent av överväldigande.

Många vindparker med snurror för vindkraft.

Men mest imponerande är alla dessa norska flaggor i alla storlekar som man viftar med från båtar, bryggor, fönster, ställningar, torn, fyrar och avlägsna klippor.

 

Små flaggor, stora flaggor, fyrverkerier, båtsirener, kanonskott med stora häftiga rökmoln av svartkrut.

Stora bål med väldiga orange-röda lågor.

Det måste vara tusentals flaggor, här skäms man sannerligen inte för att visa sitt norska. Om någon skulle visa en Svensk flagga i Sverige, skulle han väl omedelbart stämplas som rasist, eller i varje fall främlingsfientlig. Det finns ju faktiskt fall där en man ombetts plocka ner sin svenska flagga på balkongen för att det skulle verka kränkande eller åtminstone irriterande för visa utlänningar.

Främling - ett negativt begrepp.

Fientlig – ett annat negativt begrepp

Två negativa påståenden ger ett positivt enligt logikens välbekanta lagar!

Passagerarna, många tyskar, lever mycket gott, med subtila frukostar, lyxiga måltider och diverse mysiga mellanmål.

På något ställe serverades pinfärska nykokta räkor på däck; någon turist gnällde ”jag smakade en, tyckte inte om det, vill inte ha mer, nää-e”.

Priserna ligger i tiotusenkronorsklassen men varierar beroende på hur långt man åker. Det finns massor av ställen där man kan embarkera och debarkera och många tar buss eller andra kommunikationer och gör extraturer lite här och var.

Skulle jag vilja åka Hurtigruten om jag hade råd? Ja, det är klart att det vore ett äventyr, tråkigt skulle man inte ha det, den saken är klar.

Ja, det finns många bilder från denna berömda inspelningsstudio, och här är den allra senaste.

Det kommer en s.k. hemsida som man sa förr, och där kommer det att finnas gott om bilder, även av de duktiga artister som varit med på inspelningar i Studio 2.

Tro det eller ej, men här skapar vi nästan allt, från stråkkvartetter till jazz, pop och rocklåtar. Mest egna verk förstås, men understundom arrangemanger för olika orkesterkonstellationer till exempel Kårsdraget och nu senast Mein kleiner grüner Kaktus för den suveränt ungdomliga gubborkestern EXdraget med så många gamla Kårsdragare. Dom har konsert lördagen den 10 mars. Gå och lyssna, det brukar faktiskt hända lite trevliga saker under deras framträdanden!

 

Just nu här när bilden togs, lyssnar vi på Mendehlsons ljuvliga pianotrio i d-moll. Den gör sig med bra återgivning. Tänka sig att Maggo på piano en gång har framfört den inför publik!

De nya Pioneerhögtalarna är inkopplade, och som ett tillfälligt vemodsfyllt minne står de gamla kinesiska datorhögtalarna kvar där till vänster på varandra, innan de ska ut på marknaden igen. Dom funkade faktiskt, men för inspelning och kontrollyssning hade de ju förstås alltför dålig basåtergivning.

Det är mer vemod inbakade i dem, än bara tanken på de många år jag haft dem.

Mycket, så mycket, har nämligen hänt under den tiden.

Jag köpte dem på impuls i ett postkontor på Östermalm, de var inte dyra, och dessutom hade jag väl fått in lite deg för något, jag minns ej vad.

Det måste således ha varit innan posten försvann, och pengar var det väldigt längesedan jag hade.

Rheinfeldt och Co snodde ju mina intjänade ATP-poäng, det var nog inte så många som drabbades av det. Inte så många som var höginkomsttagare för fyrtio år sedan och sedan drabbats av omständigheterna. 

Utom typiskt jag då, förstås.

Det röstades igenom utan att någon hann tänka efter, och inte var det väl mycket kapitalisterna sparade in med denna avfilning av riksekonomin.

Men för mig är resultatet att det fattas sexhundra kronor varje månad. Varje månad!

Hur som helst hade högtalarna inbyggd förstärkare, volymkontroll och uttag för hörlurar, som jag en period använde rätt flitigt. Men Berghmeister har lärt mig att hörlurar är ett föga lämpligt instrument, när man ska redigera modern musik (ljud), där man ju dessutom bör ha kontroll över de korrekta panoreringseffekterna (stereo).

När jag komponerar, däremot, är det ju oftast för några som ska spela live efter noter, och då är det andra saker som gäller.

Jag har kollat TV4 NEVS, och det var då inget vidare. Det är förvisso typiskt att en sådan gnällspik som jag ska börja klaga direkt, men det går inte att låta bli.

Jag blir illa berörd av reklamen. Den sabbar allting.

Hallå, alla ni unga som har vuxit in i det utan att märka nåt, vakna och tänk efter!

Den tiden du sitter och blänger på illistig reklam för sånt du inte behöver, glider du långsamt närmare döden för varenda minut, varje sekund.

Man kan dra fram en liten fördel, men det är ett spin-off som ingen har planerat.

Reklamavbrotten kan nämligen nyttjas till kaffekokning eller toilettbesök, men vem fan skaffar nyckel till kompisens lägenhet för att gå på hans toilett eller koka kaffe medan TV:n står på? Va? Va? VA?